[140703] Hösten 2010 belönades en ung journalist, med första pris i en tävling arrangerad av Rumänska Crime Writers Club och Crime Scene Publishing förlag i Bukarest. Han heter Denis Grigorescu och möjligtvis man kommer att höra talas om hans böcker även i Sverige, eftersom diskussion med två svenska förlag pågår.
Själv har jag varit arbetskamrat med Denis under flera år, eftersom vi båda arbetade på den lokala dagstidningen ”Argesul” i industristaden Pitesti i södra Rumänien, där Dacia-bilar tillverkas. Men jag visste inte att han skriver någonting annat än sina dagliga tidningsartiklar. Faktiskt, även våra andra kamrater visste ingenting, för vår yngre arbetskamrat brukade skriva sina deckarromaner helt ensam. Endast vår ansvarige utgivare, författaren och journalisten Mihai Golescu, visste någonting om Denis’ lidelse för deckarromaner. Det var en stor överraskning för oss att få veta, hösten 2010, att vår tidningskollega fick första priset från Rumänska Crime Writers Club och dessutom fick sin deckarroman ”Criminali in paralel” utgiven (Parallellkopplade mördare, på svenska).
”Jag jobbade med bokprojektet sedan 2009. Idén om att skriva en deckarroman är dock lite äldre. De tog ungefär ett år att skriva boken. Men jag trodde inte att boken skulle bli tryckt, för jag trodde inte att jag skulle få förstapriset. Vi har ju gott om bra författare i landet och jag är ingenting annat än en nybörjare”.
Nu är han lite mer än en ung nybörjare. Nu är han ganska välkänd i litteraturkretsar i Rumänien. ”En av mina drömmar är att få träffa Henning Mankell, för han är en av mina förebilder trots att jag bara har läst två av hans böcker: Villospår och Mördare utan ansikte. Den ena på engelska och den andra på franska. Tyvärr har jag inte hittat någon bok av Henning Mankell översatt till rumänska”, säger Denis.
Hans enda bok som tyckts hittills, Parallellkopplade mördare, liknar lite Henning Mankells deckare, dock Mankells Emil Wallander heter Steven Barcelo i Denis’ bok. Men intelligensen, utredningsstilen och djärvheten är gemensamma till karaktärerna. Dessutom, mellan Villospår och Mördaren utan anskite, exempelvis, på de ena sidan, och Denis Grigorescus bok, på de andra sidan, finns flera andra likheter.
För flera år sen trycktes och såldes med stor succé en del böcker av andra svenska författare, såsom Johan Theorin och Åsa Larsson. ”En av Theorins böcker har jag läst. Jag var nyfiken för jag fick veta att han också hade varit journalist. Naturligtvis tycker jag om hans stil att skriva”, menar Denis.
Han är nu i kontakt med två svenska bokförlag och diskuterar möjligheter att få sin bok översätt till svenska. ”Och det är inte bara frågan om min första roman, utan ytterligare tre andra. Jag hoppas att min karriär som författare av deckarromaner kommer att fortsätta. Priset som jag fick från Rumänska Crime Writers Club var bara det första steget”, menar Denis.
