[140526] Supersize och extra allt. Det är receptet när författarna Daniel Sjölin och Jerker Virdborg kokar ihop spänningsromaner under pseudonymen Michael Mortimer.
I Fossildrottningen flätas kvasivetenskap, sedan länge avdöd alkemi och kosmologisk spekulation samman med en måttligt intressant pikareskartad resa där nittioåriga mormor Alma tillsammans med tjugofemåriga dotterdottern Ida färdas längs farofyllda rutter för att bringa samman de skingrade delarna av – ja, vad, de vises sten eller något ditåt, i alla fall en tingest med strålningskraft från de makter som en gång föregick också skapandet av Gud själv.
Stenen har en stark lockelse på djur, och det ingår i spelet att någon av de ryska bovar (bovar är alltid ryska igen, precis som på den gamla onda järnridåtiden) som också jagar stenen har ett intresse av den för att den ska hjälpa evolutionen på traven och avskaffa människan så att djuren ska få komma till sin rätt. Det här låter onekligen en smula konstigt, och det är det också. I själva verket flyger all sannolikhet sin kos medan man alltmer förstrött följer Idas och Almas resor. Med sig har de en mansperson, Lasse, som är något slags styvfar till Ida.
Var är då Idas mor? Ja, hon heter Eva och har ställts på vänt till kommande delar av den här romanserien som planeras omfatta sex böcker, och inleddes med Jungfrustenen som kom förra året. Hon är i alla fall starkt påverkad av ett alkemistiskt preparat som gör något med hennes celler, vilket betyder att hon trivs med livet när hon får leva det i Zonen, området runt det havererade kärnkraftverket i Tjernobyl. Att ens försöka förklara hur detta preparat tillkommit och hur Eva fått det i sig för alltför långt, men det är väl att vänta att dess magiska krafter kommer att spela en stor roll i kommande volymer. I den här meddelar hon sig med Ida genom brev som skumma typer undanhållit men som Ida ändå lyckas lägga vantarna på.
Det finns ju en aristotelisk definition enligt vilken historieskrivningen skiljs från skönlitteraturen genom att historieskrivningen sägs handla om det som har hänt medan skönlitteraturen sägs handla om det som skulle kunna hända. Den litterära utvecklingen har gett stort spelrum och vida tolkningsramar för det där som skulle kunna hända. Vanligen använder man sig av det övernaturliga för att tänja det möjligas gränser. Sagor och fantasy är exempel på sådana genrer. Men i en bok som kombinerar det övernaturliga med realism så bör nog ändå de realistiska inslagen ha det åtminstone möjligen inträffbaras prägel. Och här tycker jag att Michael Mortimer sviker sina eventuella läsare. Det blir alltför fantastiskt, alltför långt från det ens tänkbara. Då löses den spänning upp som väl ändå måste utgöra existensberättigandet för en bok av det här slaget och när Ida, Alma och Lasse mot slutet kraschar påvemobilen i Tibern tycker man liksom bara att jaha.
Den egendomliga sten vars delar man jagar innehåller någon form av fossil. Stenen hittades av Linnélärjungen Daniel Solander på Nya Zeeland innan den under resan hem delades i bitar och mystiskt försvann. En bit hamnade hos den tyske diktaren Goethe, som lät en filosofkompis gömma den på ett säkert ställe. Det blev inne i armen på Laokoonskulpturen i Vatikanen. Nyckeln till gömstället skickade Goethe till Linné, som lät gömma den inne i en norrländsk pärlmussla. Ja, ni hör. En annan del av stenen hamnande hos bland andra den danske fysikern Niels Bohr innan den inköptes av Greta Garbo (!) och efter hennes död av Frank Sinatra (!!).
Ett ytterligare problem med denna överlastade roman är att huvudpersonerna blir väldigt otydliga som människor, under långa avsnitt är de helt borta ur berättelsen medan Mortimer maler på med långrandig ovetenskaplig vetenskapsspekulation och läskiga interiörer från stygga ryssars tortyriska experiment på krigsfångar.
Jag missunnar verkligen inte Daniel Sjölin och Jerker Virdborg att tjäna en hög pengar genom att hänga på den svenska vågen av internationellt framgångsrik spänningslitteratur, men jag tycker nog att de fortsättningsvis borde satsa mer på spänningen och mindre på spekulationen.
