[140513] Ida Linde skriver som vanligt en hårt stiliserad språk- och psykologistudie, novellen Västerbotten, i Granta nr 3: Jakt.
Kvinnlig polis möter besatt mördare och slår helt enkelt följe i en mordorgie utan dess like genom Västerbottens landskap. I bakgrunden ett antytt skikt av karga föräldrarelationer, i förgrunden djurs dödar som griper tag, tafatt famlande närhetsförsök. Känslorna finns s a s runt centralförloppet men inte alls i det, där är bara stumt revolvertrixande som en satir över kriminalromanen. Ida Linde gör allting annorlunda, nu också i det korta formatet.
Umebördiga novellisten Lina Josefina Lindqvist skriver om kunglig elefantsafari. Kungen och hans sonson, tretton år. Ett fångat djur skjuts för bildens skull. Det dumpas i naturen. Prinsens tur: ett djur i frihet kommer rusande. Dramatisk kulmen. Berättarrytmen dröjande. Noggrann avvägning av tempot är det som lyfter texten.
Nobelpristagaren Herta Müller berättar självbiografiskt reflekterande om sin utvisning från Rumänien till Västtyskland 1987. Hon drevs i exil men Tyskland ville inte höra talas om exil, så laddat sedan nazitiden och omfattat av det ”offentliga förtigandet”
Journalisten vid The Observer Tim Adams djupdyker i brittiska överklassens rävjakt med häst och hundkoppel som länge energiskt motarbetats av jaktsabotörer och nyligen förbjudits. Vem var det då som jagade vem? Texten är mycket tät och ligger på gränsen mellan reportage och fiktion.
Denna släntring mellan reportage och fiktion intresserar Kristian Lundberg särskilt. Katrin Kielos kan väl sägas stå för reflekterande essäform, där hon i Susan Sontags efterföljd parallellställer pistolen och kameran, vars jaktform är paparazzi.
Här finns också texter av Lawen Mohtadi, Lorrie Moore, Anna-Karin Palm, Martin Johnson, Michel Laub, No Violet Bulawayo, Mark Haddon och Maria Venegas.
Svenska Grantas lek med genregränser är dess styrka och jag blir tilltagande fascinerad av alla tvära kast i sätten att rapportera eller fantisera.
