[140505] Anneli Jordahls tredje skönlitterära bok handlar om en tid då musiken kom in och talade till unga människor som förfördes av den. Men också en tid innan p-piller fanns, abort var förbjudet i svensk lag och hederskulturen slog hårt, inte minst mot ensamstående mödrar.
Mona kommer till Östersund i slutet av femtiotalet, och det är som om världen breder ut sig framför henne. För henne, som kommer ifrån en mindre norrlandsby, är det som att komma till en världsstad.
”Det här var som Manhattan, fast hon aldrig varit där, inte ens utomlands. Men hon hade läst reseguider om New York och blivit sittande länge över fotografierna. Att stå i folkvimlet på Times Square i New York City borde kännas ungefär som att sätta klacken på Stortorget i Östersund. Hur många tusen människor kunde få plats på torget? Konditorierna, hotellen, teatern. Det mesta hette något på stor.”
Mona tar tjänst som husa åt ett par, där mamman jobbar och mannen ideligen är iväg med sin orkester och spelar. Trots plikterna kommer Mona då och då iväg, för att besöka de konditorier och dansställen hon drömt om. Hon blir allt mer involverad i stadens musikscen, och jazzen som allt mer börjar gå över i rock’n’roll. Hon träffar en basist i ett jazzband som hon blir kär i. Sedan drar livet igång på riktigt.
I en konversation försöker en mamma och en dotter åratals senare reda ut vad som egentligen hände de där åren.
Anneli Jordahl brukar röra sig i skarven artonhundratal-nittonhundratal. I Låt inte den här staden… flyttar hon fram tiden hennes karaktärer rör sig i. Men språket är detsamma, osäkerheten, mänskligheten densamma. Detaljnivån och tankeflödet gör att karaktärerna känns högst trovärdiga, inte minst Britt, som Mona till en början jobbar hos, och självklart huvudkaraktären. Hur ska det bli med framtiden? Ska hon någon gång få gå ut och dansa som hon vill? Var illusionen om en storstad bara just en illusion?
Ett nedslag i en människas liv blir ett tidsdokument över en tid där moralen och samhället var ett annat. En påminnelse om att det bara några generationer bort ännu var tabu för en ung kvinna att ge sig in alltför mycket på männens territorium.
