[140422] Kulturpolitik har länge varit undantagen från den partipolitiska debatten, vilket kan tolkas som att kultur i grunden är opolitisk. Frågan är om situationen nu håller på att förändras. Intresset för kulturpolitik tycks vara växande.
Kultur må vara en samhällssektor som drar till sig allt fler medborgares intresse, inte bara medelklassen utan även andra skikt. I förorterna finns en växande rörelse med en bitvis vibrerande kultur. Alba har tidigare speglat lite av vad som finns. Men fortfarande påminner kulturanslagen lite om fiske i en damm, här finns inte mycket fångst att hoppas på.
Samma sak med den kulturpolitiska debatt som Alba var medarrangör till i Göteborg 31 mars. Budget noll. Först hade vi tänkt göra arrangemanget på 2Lång i Göteborg, en kombination av öppen scen och teater. Men den tanken fick vi släppa när vi fick höra priset. Istället blev det ett samarrangemang med det relativt nyöppnade Litteraturhuset.
En andra medarrangör, Tidskriftsverkstan i Väst, fixade till en snygg affisch och ett antal utskrifter. Själv åkte jag runt till en del av universitetets tillhåll för att affischera, som jag ofta gjorde under min tid som student en gång för länge sedan. Men antalet platser för allmän affischering har skrumpnat till något närmast obefintligt.
Nya tider, nya grepp. Det fick bli annonsering på nätet, dels med Albas epostlista, dels i sociala medier. Plus några mail eller telefonsamtal till personer som vi känner som intresserade av kulturpolitik.
Det visade sig fungera ganska bra. Bland det femtiotal besökare som kom kunde man skåda tidigare chefen för stiftelsen Framtidens Kultur, Jonas Andersson, vice ordföranden i regionens kulturnämnd, Lars Nordström, Kabusas förlagschef Kerstin Aronsson och andra med kultur som arbetsuppgift.
Panelen bestod främst av kulturarbetare, vilket var ett medvetet val. När man släpper in politiker i panelen är risken stor att det blir mer allmänt prat. Men vi släppte ändå in en katt bland hermelinerna, Thomas Martinsson, som är ordförande (MP) i kulturnämnden i Göteborg. Hela tillställningen styrdes med erfaren hand av Johan Öberg, en kulturens mångsysslare som på sitt samvete bland annat varit med om att introducera Bourdieu i Sverige på 70-talet.
Samtliga debattdeltagare accepterade att ställa upp gratis. Så nu har vi bidragit till att sprida bilden att kultur ska vara gratis. Det känns inte särskilt roligt att ständigt tvingas be folk att ställa upp gratis. Men så bidrar vi till att kulturen inte överskrider en procent av statens totala budget, samtidigt som vi hör ekot från alla högtidstal med hyllningar till kulturens ökande betydelse i samhället.
Först ut var koreografen och dansproducenten Marika Hedemyr. Hon satte en plastpåse över huvudet och så var diskussionen igång. Vad de sa kan du läsa i texterna intill. Kanske påbörjade vi en resa där kultur till slut blir en valfråga. Det är inget vi behöver frukta. Kulturpolitik can be fun – too.
