[140403] Föreställningen Acts of goodness av Mattias Andersson skildrar vad som kan vara godhet i det lilla formatet, ungdomar och vuxnas upplevelser av godhet i vardagen.
Programbladstexten avslutas med orden; ”Mycket av världens lidande och sorg är en konsekvens av tankens reflexmässiga uppdelning av världen i svart och vitt, ont och gott, vi och dem. Det är trots allt så, att den som definierar vad sann godhet är, också kan utpeka vem som inte är god. Och kanske är det den ondaste handlingen av alla?”. Mattias försöker således inte förklara eller finna en lösning på vad godhet är, utan låter de många insamlade berättelserna och texter ur såväl bibeln och koranen som kända filosofer och tänkare mer eller mindre okommenterat sjunka in hos betraktaren. Men vad är då handlingar av godhet?
Som för att ställa frågan till publiken låter man dem se sig själva i en bred spegelvägg bakom skådespelarna.
Man har valt att gestalta tre av berättelserna som ett historiekollage, med scenen uppdelad i tre skilda sektorer. En rånmisshandel där förövaren ångrar sig och försöker gottgöra händelsen. En kvinna som till slut ger bort allt hon äger till en tiggare. En parrelation där mannen vill att kvinnan skall åka med sin väninna till Paris för pengar ur deras gemensamma kassa.
Det är när situationerna ställs på sin spets som föreställningen stundtals blir riktigt rörande och intressant. Är det godhet att ge bort allt man äger till en person och sedan själv överta dess position som tiggare, eller blir det ett nollsummespel? Var går gränsen för vad vi är beredda att förlåta, hur ställer man saker till rätta och blir förlåten efter en rånmisshandel?
Ett tema som genomsyrar berättelserna är misstänksamheten och frågan varför någon vill hjälpa någon annan utan egen vinning. Av många idag ses det som naivt att vara hjälpsam och givmild, det är inte framgångsrikt. Man söker reflexmässigt efter en hake eller en baktanke för att slå hål på den till synes villkorslösa godheten. ”Vad får du ut av att jag reser till Paris på semester en vecka?” som kvinnan i relationsscenen mellan Owe Wolf och Anna Harling uttrycker det.
Ämnets aktualitet finner vi i samhällsutvecklingen som går mot ett allt mer sekulariserat, rationellt och effektivt samhälle. Där vi saknar såväl andliga som filosofiska rättesnören i dessa frågor, vi har inte längre en bok eller lära att samlas kring. Filosofer som skriver i ämnet står inte heller särskilt högt i kurs i samhällsdebatten och deras texter lämnar sällan de akademiska rummen. Det är därför viktigt att det förs en levande diskussion kring vad som inbegrips i begreppet godhet och hur det i okorrumperad form kan införlivas i vår syn på varandra och vår omgivning.
