[140226] Ida Börjels diktning är analytisk och osentimental, ibland finns där en kylig ironisk svävning som bidrar till den samhälls- eller civilisationskritiska hållning som dikterna förmedlar.
Hon debuterade för tio år sedan med Sond, en diktsamling som belönades med Borås Tidnings debutantpris. Sedan dess räknas hon till de mest spännande och egensinniga författarna i sin generation. När hon nu kommer med en ny mäktig samling är det också en viss förnyelse av författarskapet som äger rum, det kritiska perspektivet fördjupas, det historiska greppet är mer omfattande, synteserna av uttrycken för mänsklig ondska bygger upp samband som överbryggar både tid och rum.
Den nya boken har titeln Ma, vilket enligt texten är transkriberingen av det japanska tecknet för ”passivt brukad yta, negativ rymd”. Särskilt det där med negativ rymd känns starkt betecknande för bokens dikter. De förmedlar tillsammans en negativ bild av mänsklighetens historia, och karakteristiskt för dikterna är hur en tidsaxel leder genom dem och bildar samband mellan yttringarna av de onda, förrädiska, svekfulla och mordiska gärningar som utgör öppna sår i den föränderlighet vi kallar utveckling.
Tidigt i boken används Gaiabilden av jorden, jag ser det som att Ida Börjel vill som ett verkningsmedel knyta an till föreställningen om jorden som en organisk struktur, ett levande väsen i sig själv och genom alla livsyttringar som förekommer där. Det betyder också att naturen kommer med i spelet så att den gamla frågan om människans natur kontra hennes fria vilja aktualiseras. Modersbilden får också en mer konkret personlig prägel när Ma får beteckna ordet mamma, vilket leder till en reflexion om hur moderns kärlek till barnet är stark nog att döda för. Håller man fast Gaiabilden så är det ju onekligen så att döden är livets ofrånkomliga pris, och en gång ska även rymdvarelsen Gaia själv dö i den slocknade solens sista expansion.
Dikterna bildar en suggestivt framvällande men ändå strängt tuktad ordmassa, betvingande kraftfull och med blixtrande associationer som för tankarna till surrealismen, för övrigt nämns också Gunnar Ekelöfs via negativa på ett sätt som pekar ut ett tematiskt släktskap. Att sedan Ekelöf själv inte ville kallas surrealist är en annan sak, det vill nog inte Ida Börjel heller, men hos båda är den surrealistiska bildtekniken framträdande, hos Börjel kan det se ut så här:
oro; fladder, maten kallnade i solnedgången
potatisen, mjölken fanns
uthälld på motorvägen
oordanden, blanka
fat med kött och bröd
och den vita rosen som lindats
i kappan; äppelträdet, hjorten
den metalliska bäcken
varelsemassan, myllret
huvudstängslet, den vita
hänvisningsstjärnan
hjärnstammen, hjärnbryggan
medulla oblongata och
rosen som satt fast vid knappen
som fanns när tårarna
rann genom tårarna, ansiktet
inför en eld vi inte kan
se Fukushima
I stark förtätning binds de elementära behoven av mat ihop med naturen, mängden hotade varelser på jorden, den förlängda märgen – hjärnans innersta del, elden och det förstörda kärnkraftverket. Ord som ”hänvisningsstjärnan” och ”huvudstängslet” eller sammanställningar som ”den vita rosen som lindats i kappan” öppnar för associativa språng i ett undermedvetet språklandskap.
Boken har fått en alfabetiserad struktur som påminner om Inger Christensens Alfabet, som också genom en devis i inledningen pekas ut som inspirationskälla. En betydelsefull tempusförändring har dock ägt rum, Inger Christensen skriver i presens, hos henne finns det hon skriver om. Hos Börjel fanns det, tempus har gått över i imperfekt, det är alltså förflutenhet som råder, och man kan tänka sig det som en varning.
Också Birgitta Trotzig har får bidra med en devis: det som hände, det hände och hände. Med Trotzigs formulering förflyttas författaren till en helt och hållet iakttagande roll, boken blir ett vittnesmål, en pågående sorg över det som nu ohjälpligen är passerat och en outtalad men genom läsningen upplevd maning att ta lärdom.
Ma är dikt av sådan dignitet att det inte skulle förvåna mig om den kommer att bli Sveriges nominering till Nordiska rådets litteraturpris i år.
