[140212] Boken är något av en blandning av dokumentering och roman, men roman med verklighetsbakgrund. Från förordet så talande: Det åttonde hjulet är en spänningsroman som bygger på en denna osannolika sannsaga.
Den handlar om Fabian Svanberg – den svenska ingenjören som vara nära att förorsaka en mycket allvarlig kris för den svenska regeringen under krigets inledningsskede. Men vem var han agentligen? Vad hade han för dold agenda? Vem tackade honom för att han riskerade livet för Sverige? Vart tog han vägen? Frågorna radar upp sig – och de är många”.
Ja frågorna är verkligen många, berättartekniskt blir de även något av bokens problem eller dilemma. Man får lite oppfattningen att författaren vet för lite trots att det gjorts ett stort och fint efterforskningsarbete, och utan researchen hade detta intressanta stycke krigshistoria och personhistoria aldrig kommit till eftervärlden. Det spekuleras dock lite för mycket, görs roman, och just ”roman” stör läsaren som vill veta exakt och vill komma in i hur det riktigt förhöll sig med detaljerna, lika lite som romanen här lyckas ge något skrovmål för fantasien, den naggar på sparlåga, frågorna radas ganska tydligt på sin spets, för tydligt, och de hålls ständigt vid liv just som de frågor de lyfts upp som.
Frågorna börjar ta allt mera av bokutrymmet, blir sidfyllnad i sej. Själva frågandet blir en väsentlig del i handlingen. Det dras ständigt, längs hela boken ut på frågandet istället för att skrivas handling sann eller på spekulativ, det är inte heller så att de sista sidorna av boken egentligen skulle awäga denna brist. Men å andra sidensidor är boken trots allt spännande genom hela sin historia av allt det hisnande anmärkningsvärda kring huvudpersonen, av en makalöst uppgivenhet rakt i famnen på andra världskrigets inledningsskede.
Svanberg värvades till Tyskland för att som matematiskt geni få vara med och utveckla en krypteringsmaskin för tyska marinen, en radikal förbättring av den tidigare Enigma-maskinen. Svanberg vaknar till insikt över nazisternas politik, bestämmer sig att fly, med ett exemplar av den topphemliga krypteringsmaskinen + kodböcker, som var självfallet av största betydelse för tyskarna att få hålla hemliga utom händerna för sina motståndare. Det blir inte så lätt, och det finns näst inget dokumenterat om Svanberg.
Svenska marinen och regeringen är inte alls så glad att få honom tillbaka till Sverige, själv som han trodde sig bli spionhjälte, blir i själva verket bortstött avvisad, emedan svenskarna var måna om att ha goda relationer till tyskarna och vill allra minst skydda Svanberg, samtidigt de inte kan utelämna honom men ändå hjälpt tillbaka under falska handlingar till hemlandet. Även svenskarnas stora materielköp från Italien blir äventyrade. Alla blir lustiga brickor i ett spel och Svanberg står sig väldigt ensam och skadad, men lyckas överleva. Många dras in i spelet, inte minst Munthe och Capri. Det skall inte avslöjas mera, det får man genom boken, alla gånger värd läsningen.
Det kan vara mycket tacksamt att skriva sannromaner, att ha ett stort material till förfogande. Sådana romaner kan lätt växa till tegelstensromaner. I detta fall har det dragits ut så mycket som möjligt på varje liten poäng och detalj man fått tag på, ändå havererar det i livbåt på 127 sidor. Boken vacklar mellan dokument och spekulation och roman, ingendera blir riktigt någon helt. Skarvarna stör lite när man haft fakta och belägger det, och när man drar på det skönlitterära hjulet.
Det som ändå just räddar boken, och gör den mycket spännande är att det är ganska sant, för sant, osannolikt sant. Det är mycket synd för berättelsen, att vi aldrig fått någon fullskalig dokumentation från Svanberg. Han blir liksom en hjälte på franska streck av det viktiga, men hjälten saknas, hans händelser, och liv, ja det är nästan skoluppsats. Misstänker dock att vi får vara glada över att vi inte missade helt historien, tillfälliga omständigheter som i mångt oppdagade hela grejen, och gav det hisnande startskottet som inte släpptes. Och jag tror det rotats i detta så mycket som det bara varit möjligt så här sent, långt efteråt. Efter några år, hade även Capri varit ett mycket dödare spår.
Det finns inte sällan så mycket som eftervärlden aldrig känner till.
