[140204] Sedan Masthuggsteatern i Göteborg vunnit Svenska teaterkritikers förenings omröstning om 2013 års barnteaterpris har teatern förlängt spelperioden för pjäsen Alexander och Påfågeln. Alma-redaktionen hör till de syndare som sent vaknat men som nu dessbättre tagit chansen att reparera skadan och rekommenderar också andra, stora som små, att ta tillfället i akt till en sällsamt fullfjädrad teaterupplevelse.
Jag hoppas västsvenska barn och föräldrar är medvetna om den rikedom av bra teater för barn och ungdom som finns inom räckhåll. 2013 är inte första året som Svenska teaterkritikers barnteaterpris går till en teater i Göteborg. Denna gång är det Masthuggsteatern som fått priset för sin uppsättning av Anders Duus´ Alexander och påfågeln efter en roman av 2004 års ALMA-pristagare, brasilianskan Lygia Bojunga. Priset har gjort att spelperioden förlängts. Det finns alltså chans att reparera skadan för den som missat tidigare föreställningar och skingra vintermörkret med en värmande teaterupplevelse på Masthuggsterrassen fram till den 28 februari. Att man vågat sig på att göra en föreställning för barn på drygt två och en halv timme talar sitt tydliga språk, att barn tas på allvar, och det funkar.
Rolf Sossnas iscensättning är rik på fantasi, humor, magi och musik. Med hjälp av ett spänstigt, idérikt och lustfyllt skådespeleri tas publiken med till det fjärran Brasilien, där fattigdomen är utbredd och många barns enda möjlighet för sin överlevnad är att sälja nötter, glass eller annat på den världsberömda beachen i Rio de Janeiro, Copacabana. Det är en pjäs som sätter berättandet på piedestal och tron på att det finns något bättre på ”andra sidan”, värt modet att undersöka, blir ett led i överlevnadsstrategin.
Det är spännande att slå följe med den karismatiske Hans Brorson i rollen som den lille grabben Alexander, vars sympatiske storebror Augusto (Anders Tolergård) vill ge honom chansen att bli den förste i familjen som går i skolan. Skolgången blir dock inte långvarig men på hans fortsatta sökande efter ett bättre liv uppträder en hel del figurer, framför allt medelklassflickan Vera, trovärdigt gestaltad av Anette Sevréus, och den märkliga Påfågeln. Återigen bevisar Åsa BodinKarlsson sin förmåga att tala kroppsspråk, denna gång med en fågels knyckiga rörelser och vaksamma blickar. Helen Hansson är likaså oemotståndlig i rollen som hemlös katt, alltför van att bli bortschasad, när hon inte materialiserar rädslan eller spelar en till åren kommen sångerska, som också blir bortschasad.
Det är en berättelse med många bottnar om livets villkor, om vänskap, kärlek, klasskillnader, utsatthet, dröm och verklighet och dessbättre också fri från moraliserande. Pjäsen har också långt fler figurer än skådespelare, men de sex på scenen lyckas med framgång smidigt och med små, ofta komiska markörer fylla ut en och annan funktion vid sidan om den huvudsakliga rollpersonen. Alexander och Påfågeln ingår i Masthuggsteaterns satsning ”En annan värld”, som till våren följs upp av en pjäs av Lina Ekdahls, ”En katastrof till trädgård”.
