[140126] 
Förra året vann Kristina Ohlsson Barnens romanpris med sin bok Glasbarnen. Nu följer hon upp den med en bok om samma lilla barngäng, Alladin Billie och Simona. Den här gången är det Alladin och hans föräldrar som står i berättelsens centrum.
Glasbarnen var berättelsen om Billie som tvingades flytta till Åhus men mest var den en välberättad spökhistoria. Såväl barnjuryn som jag själv rös vällustigt över vardagsrumslampan som kom i svängning och de mystiska handavtrycken på fönstren. Vardagsberättelsen om barnen, deras problem och växande vänskap kom liksom på köpet.
I uppföljaren är det lite tvärt om. I Silverpojken är det Alladin och hans föräldrars ekonomiska problem som står i centrum. Det finns ett mysterium med en mattjuv, en bihistoria om ett flyktingskepp och så förstås ett spöke. Den här gången är det en pojke, en gammaldags klädd, mystisk pojke som inte lämnar några spår i snön. Är han verklig eller är han ”Silverpojken” som letar efter det försvunna silvret? Det som försvann för länge sedan, när blixten slog ner i smedjan som låg där man senare byggde vattentornet som Alladin och hans familj bor i.
Kristina Ohlsson är en framgångsrik vuxenförfattare, hon har skrivit ett flertal kriminalromaner och det är roligt att hon också givit sig på att skriva för barn med samma allvar och driv. Hon låter samtiden synas genom att lägga in problem med flyktingar och genom att låta ett av barnen ha föräldrar som är invandrare. Det är välskrivet och genomtänkt. Inte bara så rart som historier för barn ofta blir. Men ändå håller hon sig inom trygghetsgränsen. Det blir aldrig riktigt jobbigt eller otäckt. Tyvärr blir det inte heller riktigt fart på spökerierna den här gången. Min inre tioåring kräver mer för att få de rysningar en bra spökhistoria ska ge.
Men – det är åter en välberättad och intressant historia. Kanske är det helt enkelt svårt att följa upp en så tät berättelse som Glasbarnen. Förväntningarna var höga och kanske blir blicken då lite för kritisk.
Jag ser dock fram emot den utlovade tredje boken i serien. Och till dess duger den här bra. Trots uteblivet pirr.
