[140117] 108 låtar med 100 svenska grupper från 60-talet.
Innehåller denna CD-box. Vi sextiotalsnostalgiker gnuggar händerna av förtjusning och lyssnar och njuter.
Varje artist representeras med en låt vardera. 100 av låtarna har inte funnits på CD förut. Åtta bonusspår, i huvudsak tidigare helt outgivna, finns också med. Och 16 av boxens spår är aldrig tidigare utgivna.
Men vi kan också läsa om inspelningarna av varje låt. 60-talsexperten Jonas Stål (född 1979) har lyckats få fatt i medlemmar i samtliga band och vi får därmed djuplodande och anekdotiska kommentarer till alla låtarna.
Med tidsspeglande charm betraktat utifrån nutidsperspektiv.
Urvalet till denna box har gjorts efter en genomlyssning av nära 1400 inspelningar. Detta är också den första rejäla genomgången av svensk popmusik från 60-talet. I mitten av 90-talet gavs en första popbox ut när Stora Popboken kom ut. Båda dessa är slutsålda och samlarobjekt vid det här laget och en ny upplaga av Stora Popboken planeras att ges ut nästa år. Och fler volymer av svensk 60-talspop finns också med i planerna.
Denna tid i svensk musikhistoria har kommit att betraktas som legendarisk och jämförs ibland med punkvågen tio år senare. Inspirationen till svensk pop kom främst från England där Beatles och de andra banden gick i bräschen med sina framgångar och under åren 1964-69 fanns i Sverige uppskattningsvis runt 5000 popgrupper. Knappa 500 av dessa fick göra en grammofonskiva, som det då hette, och många band skickade också in en tape eller en kassett till Sveriges Radios popbandstävling. Det finns förhoppningar – får vi veta i introduktionstexten – på en särskild box med urval av bidrag till den tävlingen så småningom.
Spåren i denna box är inte alla utgivna på skiva tidigare men samtliga är inspelade 1964-69. Det låter ibland skramligt och lite svajigt men charmen finns, som sagt, där. Det lutar åt en viss övervikt åt blues och R&B i urvalet och – menar Wille Wendt, förläggare och producent – det är medvetet:
”Glöm inte att den engelska popvågen i sin tur baserades i grunden på den amerikanska svarta musikens original.”
Omslaget pryds av sångaren i stockholmsgruppen The Friends, Anders Peedú, och bilden är tagen hemma hos radiolegenden Pekka Langer den 3 september 1965 när bandet spelade live utanför hans hem i Hässelby. Jannike Langer fyllde 13 år och Pekka överraskade sin dotter på hennes födelsedag genom att ordna en livekonsert med The Friends hemma i radhusträdgården.
En bild från tillfället på bandet, Pekka och Jannike och hennes kompisar finns med i boxen.
Vi får också veta hur det gick till när Annabee-Nox spelade in sin första singel 1965. Den gjordes på en eller två tagningar i EMI-studio i Stockholm.
”Det var inga märkvärdigheter, även om vi alla var nervösa eftersom det var första gången vi befann oss i en studio. Det var bara att hålla takten i ett par minuter och var något helt annorlunda jämfört med när vi spelade ute. I studion skulle vi vara lite mer försiktiga” minns trummisen i Annabee-Nox, Hans Södergren.
Låten ”Where have you been” har ett mycket tidstypiskt svenskt popsound. En cover som Arthur Alexander gjorde i original och även Beatles hade i sin liverepertoar i början.
Ola & The Janglers cover på irländska Thems låt ”I can only give you everything” 1966 vibrerar av soundet från fuzzboxen gitarristen Claes ”Clabbe” af Geijerstam nyligen hade införskaffat. Låten fanns med på gruppens andra LP ”Patterns” och de spelade den mycket live eftersom den blev en publikfavorit.
Clabbe minns:
”Till inspelningen av LP:n så hade jag skaffat en av Stockholms första fuzzboxar. Det var Halkan på Halkans Affär i Stockholm som byggde den. Innan så hade Ola använt kazoo för att få till ett fuzzljud när vi till exempel spelade Rolling Stones ”Satisfaction” ute.”
Jane Swärd and The Swedish Four har en låt ”When a boy (in your arms)” med i boxen som är inspelad 1965 i Belgrad i dåvarande Jugoslavien. Jane Swärd från Malmö var 20 år vid tillfället. Hon berättar:
”Jag kommer ihåg att vi skrattade åt mikrofonerna som kändes uråldriga. Vi spelade in musik och sång på en gång, så vi fick ta om låtarna flera gånger. Men jag tror att vi gjorde alltihop på en dag. De som arbetade i studion kunde lite engelska, men det gick knackligt.”
Jane Swärd blev så småningom stor stjärna i öststaterna och turnerade de följande åren i bland annat Östtyskland, Jugoslavien och Bulgarien.
Jane minns:
”Under en spelning i Bulgarien så satt det tolv till fjorton gubbar allra längst fram i svarta kostymer, de såg ut som gamla Stasi-anställda. Vi spelade i en stor arena för kanske 5000 personer och så sprang jag och killarna ut och det bara rungade till och alla skrek. Jag trodde att gubbarna där framme skulle trilla av stolarna. De blev helt vita i ansiktet. Men de tillät oss göra det mesta jämfört mot de inhemska artisterna där varje låt skulle godkännas innan den framfördes. Det var en underbar publik på våra spelningar, jag blev överväldigad. Men det var klart att vi märkte av skillnaden gentemot väst, det var det ingen tvekan om. Speciellt i efterkrigstidens Östtyskland där det var fattigt, färglöst och kulhål i varje hus.”
Som ni märker så är det inte bara musik man får lyssna till i denna Stora Popbox.
