[131122] När Marie Antoinette halshöggs i giljotinen 16 oktober 1793, fanns sonen Louis Charles inlåst i Tuilerierna. När han mördades eller dog av vanvård halvtannat år senare, utfördes i all hemlighet en obduktion där hans hjärta togs ut. Det finns faktiskt kvar i den kungliga gravkryptan i Saint Denis-kyrkan.
Genom hemlighetsmakeriet uppstod seglivade rykten att han bytts ut eller kunnat fly och snart gjorde ett antal personer anspråk på den franska kungakronan. Till ryktena hörde också att fadern inte var kungen utan Marie Antoinettes älskare Axel von Fersen d.y.
En av dessa som hävdade att han var ”hertigen av Normandie” hette Patric O´Konor. Han köpte Ågården i Varnum, Västergötland 1855. Köpet hade förmodligen föreslagits av Charlotte Forsberg på Limmareds glasbruk. Hon trodde sig vara dotter till Axel von Fersen, möjligen också till Marie Antoinette. Efter sin make Carl Sparres och yngsta dotters död sökte hon kontakt med denne nyupptäckte halvbror eller bror för att skingra osäkerheten om sitt ursprung.
Denna formliga mytapparat har fascinerat språkläraren och författarinnan Ana Porss som själv är från Alingsås. Hon har gått den långa vägen till sitt författarskap genom bl a författarskolan vid Lunds universitet. Hennes släktforskande föräldrar avslöjade att det fanns en barnamörderska i släkten, en utnyttjad piga vid herrgården Gimmene som blir byhora och i sin förtvivlan dödar sina två ”oäktingar” som det på så stort allvar kallades. Hennes utsatthet som ensam mor med barn dömda till samhällets fulla förakt är det mäktiga temat i Ana Porss´ första roman Utan fräls oss ifrån ondo 2005.
Ana Porss´ andra roman, presenterad på Bokmässan i år, heter Livets och kärlekens vatten. Den för vidare hennes solidaritet med de ogifta mödrarna, väver in detta tema i en mustig skröna om barnen som anade sitt ursprung i von Fersens och Marie Antoinettes kärlekslekar i Trianonparken.
Minst ett års research har hon lagt ned inför romanen. Så här brinner slottet Makalös med sina fyra torn med flöjlar: krona, sjöjungfru, ryttare och stjärnor. Här går mamseller i färgglada bahytter och unga män i cylinderhattar på Norrbro. När det hålls lotteridragning på Slottsbacken dras vinnarna av barn med ögonbindel och handskar. Inget lämnas åt slumpen i miljöskildringen. Stockholm är svårt, för därifrån finns sådana mängder tidsbilder. Avgörande scener från Charlotte Forsbergs och Carl Sparres första förälskelse är från Mosebacketerrassen, en så farlig plats för litterära jämförelser. Tempot i berättandet är lågt i början men väldigt mycket högre på slutet, ett visst problem i detta.
Men skildringen av Charlotte Forsbergs utveckling från underdånig mamsell med romantiskt religiöst sökande till sörjande men också lite bitter änkegrevinna är trovärdig som den största klassresa en svensk artonhundratalskvinna kunde göra. Ändå behöll hon sin kamp för mänsklig godhet. Det är här ”livets vatten” kommer in.
Det är ett stort engagemang i sitt ämne Ana Porss visar och hon skriver medryckande in teman i varann till en slingerbult av släktsökande, faktisk adlig historia och rena fantasmer. P.S. Man har verkligen gjort DNA-analys på Louis Charles hjärta !
