[131112] Maledictologen och lexikografen Bengt Dagrin står en enastående kulturinsats! Han är nu ute och aktuell med en ny upplaga av sin fula ordbok. Man kan bågna i betraktelsen, men han har pallat det.
Han drar ensam ett helt lass inbegripet det som för andra motsvarande i ordbokstjocklekar vill kräva en hel ordboksredaktion eller tagit ett sekel att ta fram för generationer lexikografer. Dagrin gjort det helt ensam, enträget, envist, samlat och samlat på sig fula ord, svordomar och könsbetingade, eller annars olämpliga, nersvärtande ord, hela matediktologiens register av störobetingade ord hörsammat.
Han har arbetat på en mycket bred front, plöjt oändliga fåror, med en mängd skilda insamlingsförfaranden, allt från det simplaste gatuplanet och gått igenom ett mycket stort material på allt sätt, även läst mängder av romaner och gamla skrifter. Men kan man tala om ett torftigt ordförråd i svenskan. Här finns en källa på mer än 18.000 [adertontusen] ord, det är svindlande mer än vad som vill ingå i en normal människas ordförråd och vokabulär av igenkännbara ord på ett språk, här ord som enligt somliga inte skall användas överhuvudtaget, men de florerar, berikar och förhärligar likafullt vårt språk på ett underväxtstadium.
Men poängen, att man får icke ihop 18.000 fula ord förutan ett hisnande herkulesredaktionellt arbete, det är av en databank i svindlande mått. För detta borde Dagrin ha en plats i svenska akademins ordbokskommitte eller vilket som är deras främsta organ, inte minst, som självfallet inte skulle kunna smälta detta, en baksida av språket. Om Dagrin icke gjord denna ordbok, hade Sverige och svenska språket tveklöst varit utan denna ordbok, ingen annan hade tagit fram den, åtminstone inte tillnärmelsevis av samma omfattning, aldrig trängt igenom lika mycket.
På finska finns dock en ganska härligt likartad, likasinnad ordbok ”Tsennaaks Stadii, bonjaaks slangii”, för denna ordbok slapp redaktören Heikki Paunonen till Finlands presidents fina självständighetsdagsbjudning vill jag minnas, som erkänsla för en nationell angelägenhet. Det ringde visserligen en gång en påflugen hispig nattfjäril till Dagrin och påstod att hon kan hälften fler maledictologiska ord än hans ordbok inrymmer, men bra om hon kunde en tjugonde del, eller en 40:de del, i själva verket kunde hon inte ge ett enda ord i sexempel som Dagrins icke redan fångat upp.
Jag anser personligen att Dagrin gör en av de allra största tjänsterna vad gäller lexikografi och närspråklig insats på det svenska språket. Det som också är så hisnande roligt med denna bok, med vilken värme och vilken lexikografiskt briljant författande av förklaringar och t.&.med små berättelser och fantastiska inramningar som många av orden fått av Dagrin. Visar en fulltal humor och uppfinningsrikedom dessa ord har.
Ordboken blir lika levande som språket kan vara, bara så mycket mer samlat. Etymologin är också ofta rolig, och Dagrin kan verkligen också gå långt tillbaka för en del ord. Dessa 18.000 ger en tjock rejäl ordbok inte minst, jämfört med adertontusen ord i en ordinär ordbok, visar denna på fler sidor inhysa, mer lexikografiskt påkostad förklaring och etymologi som är vital och värdefull. Somliga kan kanské anse att gode maledictologen Dagrin borde ha gallrat, men det borde han verkligen inte gjort.
Det är helt enkelt fantastiskt roligt att läsa hans ordbok och inse så mycket språksubstans med denna ordbok. Jag har i det här lagret en tid följt med hans fula ordböcker, från tredje opplagan som jag hade till stor glädje när jag författade konservöppnare bok vad jag minns, fjärde opplagan var hisnande mer och där omnämndes jag faktiskt i förordet för vilket jag var jätteglad, vilket är den nya femte upplagans största miss, att jag ströks. Så Bengt Dagrin kan också stryka där han minst borde göra det. Nu är jag nyfiken på första upplagan, hur födslobarnet såg riktigt ut.
Nya opplagans positiva sida bokför sig till bl.a. en än mer redaktionell bearbetning och satsning rent tekniskt och av layout dito, förutomi många fler ord, och ingrepp bland det befintliga materialet förutom en rosa bordellpastelltapetsfärg som pärmen fått, som inte värmer än betingar lust och färgring. Vi skall dock inte heller missa förlaget Carlsson fina gärning, att förlaget fortsatt ge ut ordboken och tror så helhjärtat på Dagrins mammut.
