[131109] Vindsjälar är ännu en del i Mons Kallentofts serie om linköpingspolisen Malin Fors och hennes kollegor. Den har varit mycket framgångsrik, men själv har jag inte alltid varit helt förtjust. Kallentoft har kvalitéer, språket är bra och drivet och det brukar även gälla hans intriger. Men jag har lite svårt för hur han låter de dödas tankar ”höras” i texten och hans, säkerligen medvetna lek med, men ändå användande av, klichéer.
Den här gången börjar berättelsen med en död gammal man på ett äldreboende. Självmord eller mord?
Boendet är ett av de vinstdrivna privata företagen och det har kritiserats hårt av den gamle mannen, som visserligen hade fysiska handikapp, men en skarp hjärna och en dito penna.
Vårdkoncernen ska säljas och många har mycket att vinna på att han tystnat. Så vad har egentligen hänt? Jag tror inte att det är någon allvarlig spoiler att berätta att det rör sig om mord. Malin Fors får utreda, trots att det är hennes egen sommarjobbande dotter som hittat den döde.
Som tidigare har Mons Kallentoft ett tydligt ärende med sin bok. Den här gången är det en stark kritik av vinstintressen i vården. Inte bara äldreboendet, där den mördade Konrad Karlsson levt sina sista år, utan även det hem där Malin Fors handikappade bror bor, fungerar dåligt. Det poängteras noga att det inte är personalens fel, ansvaret läggs helt på dem som ständigt skär ner på kostnader för att få mer pengar i sina egna fickor. Sympatiskt, men lite övertydligt.
I övrigt rullar Malin Fors liv på. Hennes dotter är på väg att lämna boet och hon själv funderar mycket över sin egen ensamhet och eventuella framtida karriär. Hennes förhållande till alkoholen finns förstås också med på ett hörn igen.
Det känns som om det här är något av en mellanbok i serien. Trots att jag haft mina invändningar mot tidigare titlar har jag ändå tyckt att de var spännande och jag har känt drivet att komma vidare, få veta mer vid läsningen. Så inte den här gången. Här är det möjligen utvecklingen i Malins eget liv som får mig att vända sida.
