[131106] Fotografiets historia har skildrats ett flertal gånger i bokform. Nu kommer ännu en, i ett praktverk om allt från det första fotografiet över hustaken i Le Gras till den kinesiske konstnären Wang Qingsongs politiskt laddade bilder.
Fotografiet har en starkare ställning än någonsin i samhället tack vare den explosiva utvecklingen av digitalkameran. Nu är kamerorna i en vanlig telefon så kraftfulla att i det närmaste varje situation i våra liv ligger nära till hands att fotograferas. Bilderna blir inte heller alltid bara privata utan skickas hej vilt inom sociala medier. Den narcissistiska människan som har sig själv som viktigt objekt har blivit så vanlig att vi snart kan förvänta oss den första fotoboken på det temat.
Den här boken är verkligen ett praktverk som sveper över hela fotohistorien. Det har varit en mäktig resa och många av de mästerverk som har publicerats finns med i denna bok. Ofta utgår fotohistoriska verk utifrån fotografiets egen teknik, med underteman som Daguerrotypporträtt och Figurstudier. Det är helt på sin plats, för fototekniken är en viktig aspekt för själva resultatet, den fotografiska bilden.
Juliet Hacking försöker ge boken fler dimensioner. Hon delar upp historien i fem kronologiska epoker; den första experimentell, den andra kommersiell och konstnärlig, den tredje i en modernistisk, den fjärde om efterkrigstiden och den femte i en postmodernistisk och globaliserad värld. Alla epoker har underteman som kan återkomma fler gånger.
Några underavdelningar ges lite extra tyngd, där redaktören beskriver några viktiga händelser. En sådan avdelning i den experimentella perioden heter Egypten och det heliga landet. Om 1844 skriver Juliet Hacking: ”Joseph Philibert Girault de Prangey gör daguerreotypvyer av Jerusalem”. Dessa viktiga händelser blir ibland, som här, inte riktigt övertygande i en beskrivning av fotografiets historia. Andra underavdelningar utgår mer från bilden, som kan vara av speciellt intresse av någon anledning. Exempel är Nilens stränder vid Thebe.
I huvudsak presenteras varje pärla på fotohistoriens pärlband på ett uppslag. Alla bilder analyseras på ett pedagogiskt sätt med dess detaljer. Det blir många gånger väldigt upplysande och spännande. Som om detta inte räckte tillför Juliet Hacking ännu ett element som påverkar fotografiets många estetiska dimensioner, nämligen det sociala rum som omger varje fotografi. Det vill säga fotografens förförståelse och det filter som samhället skapar. Det är aspekter som ofta glöms bort när fotografins historia ska skildras. En snabb titt på bildbanker från USA och exempelvis Norden skvallrar om att vi har två olika bildkulturer.
En historieskildring uppbyggd på detta sätt är funktionell, men ändå inte helt övertygande. Behandlingen av autokromer, de första tekniken för färgbilder som visades upp 1907, beskrivs på ett korrekt sätt. En tidig autokrom visas i ett underavsnitt med extra tyngd – Färgfotografi. Bankiren Albert Kahns stora fotoprojekt beskrivs kortfattat i avdelningen Viktiga händelser. Här tycker jag att redaktören har gjort en felbedömning. Bilderna från Albert Kahns olika fotoprojekt att dokumentera världens olika kulturer är makalöst intressanta och vackra och hade gjort verket än bättre. De finns dessutom i ett eget museum i Paris.
Boken innehåller många viktiga milstolpar i fotografiets historia, exempelvis amatörkamerans genombrott. En sådan punkt i historien var introduktionen av Instamatic. Tyvärr har en stor del av svenska folket tagit många sådana bilder, som idag i det närmaste gått upp i rök och raderat en bit av släktens historia. Men tillsammans har vi skapat något stort. Bilderna är bokens verkliga behållning. En bok att visa upp för alla besökare.
