[131015] Marie Lundström, hon med radioprogrammet Medströms bokradio, frågade en författare, vilka böcker han läste som barn. Han nämnde boken ”Fruktans lön”, varpå Lundström snäste, för att ge uttryck åt den maskätna tanken att redan titeln, ”Fruktans lön” avslöjade, att denna bok knappast kunde hjälpa människan och mäskligheten att stå upprätt och kultivera vår värld, att boktitelns låga, kiosklitterära nivå, talade även för författarens och bokens dito.
Boken Fruktans lön (”Le salaire de la peur”), första gången utgiven år 1950, var filmad år 1953, filmen vann i Cannes, den vann i Berlin, den vann BAFTA Film Award… The New York Times skrev om den “TREMENDOUS! BRILLIANT! SUPREME!” och Le salaire de la peur omnämns och analyseras i varenda Guide to the best movies ever made som jag kommit i kontakt med.
År 1954 filmades Le salaire de la peur på nytt, nu i USA, under titeln Wages of Fear, och 1977 ytterligare en gång, nu under titeln Sorcerer, filmen Oscarsnominerades.
Att ett alster filmas, berättar naturligtvis ingenting om dess kvalitéer, även om det är obestridligt, att Shakespeares och Strindbergs verk filmas betydligt oftare än exempelvis Oravskys.
Men Georges Arnaud, författaren till Fruktans lön, är ingen dussinförfattare, något som bekräftas genom att han avhandlas i en rad kompetenta avhandlingar och böcker. Exempelvis i Roger Martins 350-sidiga bok Georges Arnaud: vie d’un rebelle, som kom ut 1994 och på nytt år 2009.
Medströms ger uttryck för att vissa ord eller vissa sammansättningar av ord i en boktitel, som exempelvis Fruktans lön, a priori står i vägen för god, uppbygglig, civilisationsbyggande et cetera litteratur. Det tragiska med sådant synsätt är att den kan sträcka sig långt utanför litteraturens domän. Rent teoretiskt skulle det kunna slumpa sig så att någon eller några skulle få för sig att en grupp människor, med exempelvis släktnamnet Taikon och Caldaras, a priori är mer vålds- och stöldbenägna än rena svenskar, med a priori hedersförpliktande efternamn som exempelvis Medström och Lundström.
Vad gör Marie Lundström till en bokexpert med ett eget bokprogram i P1? Kan det vara det att hon kan läsa och att hon möjligen även läst några finfina boktitlar? Jag har kört över tiotusentals mygg och annat småkryp, avslöjar min silvriga S 400 Mersas grill, men gör det mig automatiskt till en entomolog?
