[130918] Att elitidrotten är allt annat än hälsosam har nog gått upp för de flesta numera. Insikten torde emellertid inte avhjälpa den oemotståndliga ambitionen att erövra världen genom att göra sitt yppersta, inget ont i sig, men obeskrivligt omkostnadsfullt om man inte samtidigt förstår konsten att iaktta balans.
Av just konståkningsgrenen, som Backas nya uppsättning handlar om, gjorde Thomas Vinterberg en skarp skildring i filmen It’s all about love 2002, där den kvinnliga huvudpersonen i realiteten ägdes av sina managers, vaktad och kringskuren som en misstänkt spion, fångad i nätet av ekonomiska intressen som förfrös alla normala mänskliga relationer.
Så långt har figurerna Toni, Alexander och Nathalie i Sofia Fredéns pjäs ännu inte nått. De befinner sig tillräckligt ’i början’ för att fortfarande kunna välja. Eller välja bort. De gestaltas med utomordentlig tydlighet av Emelie Strömberg, Ramtin Parvaneh och Hanna Holmqvist.
Omgivande tränare och, inte minst, familj och föräldrar blir också noga utmejslade, både som människor och som de roller de påtvingats eller tvångsmässigt iklätt sig.
Även om lite väl många detaljer blir presenterade ur omgivningens bevekelsegrunder för det ena eller andra, blir bilden som helhet en god utgångspunkt för att skapa förståelse för, vad ett träningsliv på elitnivå innebär för berörda parter.
Det hade varit en fördel om dramat i högre grad koncenterats omkring de tre ungdomarnas inre och yttre behov. De återkommande sångnumren splittrar också möjligheten att nyansera centralfigurerna.
Den timme och en kvart föreställningen varar räcker helt enkelt inte för allt man velat stoppa in i den. Trots det ger den viktiga tankeställare om den oändliga förmågan att lura sig själv, var och på vilket sätt inbillningarna föds omkring var verklig lycka och tillfredsställelse står att finna.
