[130910] I Humlan som flyger ger journalisterna Lena Hennel och Lova Olsson istort en inlevelsefull biografi och spännande politisk krönika om Stefan Löfven. Men inledningskapitlet är konstigt.
Det börjar med hur Stefan lämnades till fosterföräldrar månaden efter födseln i juli 1957 men kommer snart in, nästan insmuget, på Sommarolympiaden i Berlin 1936 och Löfvens morbror Ludvig Löfven som dog 1953. Om honom blir texten anmärkningsvärt detaljerad.
Det är nämligen så att Ludvig Löfven var nazist. Inte bara genom hur han röstade under kriget, utan i någon oklar mening mer än så, har Stefans bror Bo berättat. Ludvig liksom nazistledarna Birger Furugård och Sven Olov Lindholm var från Värmland. Ludvig arbetade på två olika tryckerier som tryckte nazistiska tidningar. ”Enligt Heléne Lööw löper antisemitismen som en röd tråd i allt propagandamaterial från de svenska nazisterna”; märkligt vad sådana självklarheter blir intressanta i ett inledningskapitel som börjar med Löfvens överlämning till fosterföräldrar i Ådalen fyra år efter morfaderns död.
Ja, nazisterna var antisemiter, talade om att ”östjudar oskadliggjorts” och ”ghettojudar” och refererade tyska uttalanden om att ”slutmålet med hela den nationalsocialistiska judepolitiken är att skapa ett judefritt Europa”. Så hemskt var det och så hemskt är det: nazister hamnar mycket snart på ”slutmål” att mörda hela folkgrupper.
Men vad har detta med Stefan Löfven och hans bortlämning till fosterföräldrar att göra ?
Ludvig var tydligen inte partimedlem men han satte in julhälsningar i Den svenska nationalsocialisten och t o m Siri, senare Margareta, Stefan Löfvens mor, stod 1939 som sjuttonåring för en sådan ”midvinterhälsning”. Bo Löfven är säker på att det var fadern som satte in annonsen i dotterns namn. ”Margareta var en stark antinazist” säger han.
Jaha, och vad har detta med Stefan Löfven att göra? Under hela uppväxten i Ådalen hade han en gles telefonkontakt med sin mor och träffade henne första gången som vuxen. Han tycks utan större våndor ha accepterat att den ensamma modern inte kunde försörja sin andre son och att Monika och Roland Melander blev hans faktiska föräldrar.
Stefan Löfven har ”konfronterats” med uppgifterna om sin morfar och blev tydligen förvånad men vad ska han säga ? De har aldrig träffats och han ser det som lika förkastligt, oavsett släktskap. ”Nazismen som ideologi blir ju varken bättre eller sämre, den är tidlös skit” säger han.
Men vad är det som händer med Hennel och Olsson i dessa utförliga referat om nazismens ondska ? Går de inte igång på det nya fenomenet i svensk media: sensations- och drevjournalistik ?
De vet ju fullständigt klart att Löfven inte har kunnat påverkas ett skvatt av denne Ludvig, ändå kör de varv efter varv om nazismens allmänna ondska.
Medvetet eller ej, det kommer att handla om guilt by association.
Sådan journalistik har vi varit någorlunda förskonade från i Sverige och så bör det förbli.
