[130610] Två flöden av grov kriminalitet vävs samman i Arne Dahls nya internationella kriminalroman Blindbock. Det ena handlar om människohandel, främst med tiggande romer från Rumänien, det andra om hur råcyniska oljeintressen försöker sätta stopp för en elbilsteknik som löst problemet med batteriernas begränsade energilagringsförmåga, vilket också får storpolitiska implikationer, då en EU-kommissionär planerar lagstiftning för att med den nya tekniken som motiv förbjuda petroleumproduktdrivna bilar i alla städer i EU med mer än tiotusen invånare.
Arne Dahl, pseudonym för litteraturvetaren Jan Arnald, hör sedan slutet av 1990-talet till de framgångsrika svenska deckarförfattarna som också fått starkt internationellt genomslag. Sedan ett par böcker tillbaka har Arne Dahl anpassat sin motivkrets till en internationaliserad miljö och i stället för en grupp specialiserade poliser i Stockholm utgör nu hans krets av huvudpersoner en grupp vid den sameuropeiska polisorganisationen Europol. Här finns också en del sedan tidigare i författarskapet etablerade svenska poliser.
Det märks att Arne Dahl bedrivit omfattande studier av de platser och offentliga rum dit han förlägger handlingen. Städer runt om i Europa och byggnader i den väldiga EU-byråkratin skildras med närvaro och när det gäller byråkratin också med en kritisk nerv. Man känner hur motiverad oron är för hur framtiden ska gestalta sig för denna monumentala koloss på ekonomiska lerfötter. Så fint då, kan man tycka, att en EU-kommissionär faktiskt bestämmer sig för att göra något som innebär en långsiktig livskvalitetshöjning för folk i Europas städer och en stor miljöinsats på en gång. Madame Barrière vinner lätt läsarens sympati, och när hon utsätts för ett intrikat utpressningsförsök hoppas man att den präktige svenske polisen Paul Hjelm och hans osannolikt kompetenta patrull av genipoliser ska lösa problemet.
Det bär av hit och dit över kontinenten, en pensionerad svensk tuffingpolis värvas från sin grekiska paradisö för att göra en djärv och brutal insats i en vrå av Rumänien där både människohandel och misstänkta utpressare dväljs. Rumäner är frekventa bovar i boken, i Amsterdam bedriver Hjelms grupp spaning på några skummisar som så småningom visar sig sysselsatta inom den komplicerade kedja av transaktioner där pengar från de rumänska romernas tiggeri tvättas på vägen till ledarna för den kalabriska maffia som ytterst leder och kontrollerar verksamheten.
Diverse tekniska fiffigheter kommer till användning i spaningsarbetet, ingen som läst Blindbock kommer någonsin igen att tro att en mobiltelefon bara är en mobiltelefon och inte ett sofistikerat avlyssningsinstrument, användbart såväl genom väggar som på osannolika avstånd genom restaurangsorl. Och dricker man något på sagda restaurang bör man hålla noggrann koll så att man inte får i sig en nästan mikroskopiskt liten kapsel med sändarutrustning, en kapsel som med hjälp av fiffiga hullingar sätter sig fast i värdens mage och gör det möjligt att följa vart denne tar vägen, varför inte med hjälp av en maskerad mobiltelefon. Man kommer osökt att tänka på Hasse och Tages gamla sketch om de hemliga agenterna som tävlade om att vara hemligast: ”Det är inte mjäll, det är mikrofilm.”
Också till Stockholm förgrenar sig händelserna. Det är där en forskargrupp håller på att lösa problemet med laddning av batterier som gör det möjligt att köra elbil ungefär på samma sätt som man kör vanlig bil, man tankar på samma sätt, fast med batterivatten. Bra idé, men den känns märkvärdigt ogenomförbar om man tänker sig den som något som oljeindustrin verkligen ska ta som ett reellt hot som utlöser alla dess kriminella instinkter. Det är också i Stockholm de två kriminella flödena i boken korsas när en blind tiggare översköljs av blodet från en forskare som får halsen avskuren. Ett och annat rejält och primitivt blodbad hör ju till för att väga upp alla teknologiska abstraktioner och den myllrande kriminologiska tankemödan i en deckare som utspelar sig i dagens komplicerade samhälle.
Blindbock hör till en genre där man inte förväntar sig att hitta några litterära mästerverk, och så sett uppfyller den förväntningarna. Den känns överkonstruerad och effektsökande, men därmed inte sagt att den inte kan fungera som hyfsad förströelseläsning under lata sommardagar.
