[130531] I februari 2012 genomförde konstkollektivet Pussy Riot en aktion i Frälsarkatedralen i Moskva, iförda sina typiska färgglada dräkter sjöng man en kritisk sång om Putin, en bön om att avlägsna honom från makten.
Aktionen hade antagligen inte blivit världsberömd om det inte vore för den ryska statens gensvar: arresteringen av tre av kvinnorna, isoleringen i häktet, rättsövergreppen under rättegången, domen på tre års fängelse var. Alltihop för ”brottet” att sjunga en regimkritisk sång i en kyrka.
Som svar på den ryska regimens agerande startades en internationell kampanj för att få dom fängslade Pussy Riot-medlemmarna fria. Boken Pussy Riot: a punk prayer for freedom kan ses som en del i den kampanjen. Dels för att boken belyser rättsövergreppet, dels därför att delar av intäkterna går till att betala Pussy Riot-medlemmarnas försvarskostnader. Boken, som ursprungligen gavs ut på amerikanska Feminist Press, kommer nu i svensk översättning. Huvuddelen av materialet i boken är skrivit av Pussy Riot själva (bl.a. låttexter, dikter, brev från fängelset) men här finns även hyllningstexter och utdrag från rättegången.
Boken inleds med stycket som Pussy Riot framförde i Frälsarkatedralen, punkbönen Jungfru Maria, fräls oss från Putin. Det är en enkel text, mycket rak i sitt budskap. En klar och tydlig kritik av samröret mellan Putin och den rysk-ortodoxa kyrkan. Det extremt konkreta blandas med det mer poetiska (som rader om korsbärarens procession av svarta limousiner). En intressant text, mer för den betydelse den fick än för dess poetiska kvalitéer.
Redan här märker man en av bokens brister: materialet är översatt från engelska (och alltså inte från ryska originaltexter) och jag är inte alls säker på att översättningen är fläckfri. Det är bara detaljer, småsaker, men det får mig att läsa boken med viss misstänksamhet mot översättningen. Dom andra låttexterna i boken har inga tydliga översättningsfel, men ger ändå ibland en känsla av att ha översatts klumpigt. Stilen på dom andra låttexterna påminner om Jungfru Maria, fräls oss från Putin – det är enkla effektiva propagandatexter, ofta grova och konfrontativa. Punktexter helt enkelt.
Samlingens intressantaste texter utgörs av Pussy Riot-medlemmarnas brev från häktet. Särskilt det första brevet, skrivet av Maria Aljochina, är riktigt stark läsning. På ett stundtals poetiskt sätt beskriver hon dom mardrömslika förhållandena i fängelset. Hon berättar om sina medfångar, som utsatts för fruktansvärda övergrepp. Det är en mörk bild, men ändå hoppfull: Aljochina sitter i häktet och drömmer om förändring.
Den mörka bilden av dagens Ryssland förstärks när man läser om själva rättegången. Det finns ingenting som tyder på att den ska ha gått rätt till. På ett sätt bevisar rättegången just det som Pussy Riot ville visa med sin aktion i Frälsarkatedralen, nämligen att den ryska staten och den rysk-ortodoxa kyrkan börjat ingå i en obehaglig symbios.
Pussy Riot står anklagade för brott som verkar rent religiösa, som att ha hädat och kränkt människors tro. Ett av vittnena till Pussy Riots aktion får frågan om han upplever ordet feminist som kränkande. Han svarar att ja, han upplever ordet som kränkande, som en förolämpning av hans tro, han tycker att det är oanständigt att ens säga feminist. Svaret säger en hel del om vilken sorts kränkning Pussy Riot egentligen utsatt dom troende för. Medlemmarna själva är också noga med att poängtera att dom aldrig ville kränka någons tro, aktionen i katedralen var framförallt riktad mot Putin, definitivt inte mot dom troende.
Pussy Riot: a punk prayer for freedom ger en tänkvärd inblick i dagens Ryssland och dess rättsväsende. Ibland känns boken fragmenterad, dom olika texterna hade gärna fått presenterats bättre, sättas in i ett sammanhang. Men det är intressanta fragment, särskilt breven från häktet och dom olika medlemmarnas tal under rättegången. Bilden man får av förloppet fascinerar. Att två av medlemmarna fortfarande sitter fängslade gör att boken känns ännu viktigare: det är ett pågående övergrepp som skildras.
