[130423] Under ett möte i Algeriet för ett par år sedan inträffade det att eleverna från teaterhögskolorna i Alger respektive Göteborg, kamperande tillsammans, saknade ett gemensamt språk. Algerierna kunde ingen engelska, svenskarna ingen franska – de talade arabiska och svenska med varandra, stor närhet uppstod, avskedet blev gripande.
I Syntax error, där Teater Kurage låter fyra kvinnor skapa ett dynamiskt möte med det personliga minnet som gemensam nämnare, uppstår något av samma närhet. De byter språk och minne i ett snabbt inre och yttre rörelsemönster och snart har man lärt känna dem nästan påträngande väl.
Allt blandas, aktionen på scenen återges stundtals samtidigt eller med förskjutning på stor duk och/eller i mindre monitorer, översättningar äger rum synkront med uppläsning på originalspråket, enkel läsning avlöses av frivol slapstick, stort allvar hanteras med samma lyft som ett charmerande otal ballonger på och omkring scenen ger en känsla av, när de tas i bruk.
De tomma minneslapparna sitter upptejpade på väggen, allt skrivs i nuet här, medan vi ser på.
För det är språket som står i centrum och utmejslar fyra ansikten, de talandes ansikten, så att livserfarenheterna finner sina rätta jag. Och blottlägger såväl gemensam förståelse som ofrånkomlig ensamhet.
Vilken drive, tänker man, här finns inte en transportsträcka. Allt är tempo, skicklighet och lek – i Syntax error lyckas alla göra allt rätt på rätt plats i rätt sammanhang.
