[130409] KIara Johanson var kritiker och essäist, född 1875, död 1948. Hon var en lysande stilist med unik känsla för den korta slående formuleringen. Hon var också politiskt klarsynt och banbrytare för lesbiska kvinnors rätt att synas i samhället.
Som kritiker kom hon att bli den första i landet som specialiserade sig på amerikansk litteratur, ett sorgligt eftersatt område i en starkt tyskorienterad litterär offentlighet.
Nu har Ellerströms förlag haft generositeten och det goda omdömet att ge ut en antologi med aforismer och dagboksanteckningar av Klara Johanson under titeln Skenbart förspillda dagar.
Klara Johansons kritikergärning föll snabbt i glömska efter hennes död, men senare decenniers kvinnolitteraturhistoriska verksamhet har återgivit henne en rättmätig position i den svenska litteraturkritikens historia. Hon bedrev en stundom bister självkritik över sin gärning som litteraturkritiker, men mer berättigad och läsvärd är hennes beskrivning av vissa manliga kolleger:
Du ska känna igen dem på den blekfeta drygheten, den affärsmässiga entusiasmen, det pedagogiska pekfingret, den parvenya konventionalismen och det tomma allvaret. hos några kommer härtill en skamlös oblyghet, öronbedövande trumslageri och försåtligt krypskjutande – allt detta vanligtvis förenat med större talang.
Där satt den! Men också i det mer finstämda kunde Klara Johanson excellera. Hör bara på den här korta stämningsrika beskrivningen: Novembersöndagens fridsamma snömulenhet. Det är fint!
Klara Johanssons Skenbart förspillda dagar är utgiven på Ellerströms förlag.
