[130315] Den som gillar småmysiga pusseldeckare ska definitivt läsa kanadensiska Louise Pennys böcker om kommissarie Gamache. Den tredje romanen utspelar sig precis som de tidigare i den lilla idylliska byn Three Pines som ligger nära gränsen till USA.
Louise Penny har fått flera priser för sina kriminalromaner. Bland annat fick hon deckardebutantpriset New Blood Dagger Award för den första, som på svenska heter Mörkt motiv. Hittills finns tre översatta titlar, den, tvåan Nådastöt och den nu aktuella Den grymmaste månaden.
Framgångsreceptet är Pennys skruvade karaktärer, de udda existenser som befolkar den lilla byn blandade med en listig pusselintrig, en klassisk ”whodunit” som de engelskspråkiga säger, som ofta för tankarna till Agatha Christie. Det är välskrivet och snyggt komponerat.
Vi får återkomma till Three Pines i bok efter bok. Byn, med sitt begränsade invånarantal, ger en lagom rymd åt de tighta mysterierna där läsaren då och då tror sig veta hur allt hänger ihop, för att sedan få revidera sin uppfattning några sidor längre fram. Berättelserna har en gammaldags air över sig, trots att Pennys persongalleri ändå är väldigt samtida och hon skildrar det med humor och värme. Ibland kan jag tycka att det blir lite väl putslustigt, men det är bara en randanmärkning. Jag misstänker att det lätt ironiska tonfall hon använder sig av är en av de saker många andra läsare dras till. Med det samtida draget menar jag att hon har en relativt modern syn på normativitetsfrågor. Hon utgår inte ifrån att alla är hetro, även om de flesta av hennes fiktiva figurer är det och hon gör udda porträtt av både kvinnor och män i ett ganska brett åldersspann.
I den nyutgivna Den grymmaste månaden dör en kvinna under en seans, i ett hus som spelade en stor roll i en av de tidigare berättelserna. Först verkar det som om hon helt enkelt dött av skräck, men det visar sig vara ett tämligen raffinerat mord. Som vanligt är det de mänskliga relationerna som är grunden för brottet. Känslor som visar sig vara farligare och mer komplexa än man kan tro. Alla älskade ju den mördade Madeleine. Hon var vacker och vänlig. Inte skulle väl någon önska livet ur henne? Alla verkar dessutom uppriktigt sörja henne.
Jag ska inte avslöja för mycket, halva nöjet är att uppmärksamt läsa och vända och vrida på historien.
Den här tredje boken i serien knyter också ihop en tråd som löpt genom de tidigare och den skulle kunna vara slutpunkten i en trilogi, men så är det inte, det finns redan flera uppföljare, om än ännu ej på svenska.
Det finns alltså mycket läsning för er som inte upptäckt Louise Penny. Ryktet säger att det kommer att bli film av den första boken i serien, med Nathaniel Parker (han som spelar Tom Lynley i filmatiseringarna av Elisabeth Georges kriminalromaner om Lynley och Barbara Havers) i huvudrollen som Gamache. Ett lite fantasilöst, men inte helt felaktigt val. Om inte regissören och manusförfattarna gör ett riktigt uselt jobb gissar jag att det kan bli fler filmatiseringar och att Gamache kan bli minst lika populär som Lynley. Gamache har definitivt ett roligare persongalleri omkring sig i alla fall.
