[130308] Amine önskar att hon kunde cykla. Det är kanske inte henens hetaste önskan, men hon skulle verkligen vilja kunna. Hon har aldrig ens prövat. Inte förrän den dag då över hundra kvinnor cyklar in på gården till hennes arbetsplats.
Kvinnorna kommer från alla möjliga länder runt norra halvklotet och har rest till Förenade Arabemiraten för att manifestera kvinnors möjligheter och resurser och för att uppmärksamma frågan om fred i Mellanöstern. De kommer från USA, Italien, Jordanien, Kina och Japan, för att bara nämna några länder.
– Vill inte du också följa med oss, frågar Christine, en av de danska deltagarna.
– Så gärna, om ni bara kunde lära mig, svarar Amine.
Sagt och gjort, Amine virar upp ändarna på sin abaya, Christine håller i cykeln och där i den starka middagssolen cyklar Amine runt, runt på den asfaltbelagda gården.
– Fantastsikt, ni har förändrat mitt liv idag, utbrister Amine.
Få vuxna kvinnor i Förenade Arabemiraten, om ens några, cyklar. Det finns många skäl till det. Ett är att det inte finns vägar att cykla på. Det lilla ökenlandet, som består av sju emirater, har i stort sett bara motorvägar och vägar för tung biltrafik. Amine liksom hennes kollegor kör bil till och från jobbet, eller skjutsas av sina chaufförer. Tills för bara några år sedan skulle det enligt traditionen varit omöjligt för en kvinna att grensla en cykel. Amines föräldrageneration levde som traditionella beduiner i öknen och hade kamelen som transportmedel. På bara två generationer har Förenade Arabemiraten gått från utfattigt ökenland till ett av världens rikaste med en bruttonationalprodukt per person på 69.000 dollar (år 2011, Sverige hade 2010 29.000)
Emiratens unga kvinnor tar till sig det mesta av det som välståndet för med sig. De har självklart tillgång till internet, lyssnar på västerländsk musik, håller sig i trim och har höga ambitioner med sina liv. Utbildning kommer främst.
– Samhället har förändrats kolossalt de senaste 20 åren, säger de unga tjejerna Basmah, Meera och Shama, som alla går sista året i motsvarande gymnasiet. Nästa år blir det universitetsstudier i ekonomi eller medicin.
– Kvinnor kan idag välja vilket yrke de vill och vi kan råda över vår egen framtid. Inte alls som på våra föräldrars tid, säger de samstämmigt. Men de är noga med att odla sitt lands kultur.
– Fredagar är familjedagen, då är vi alltid tillsammans med släkten och lever på traditionellt sätt. Vi tycker om att sporta, rida och dansa zumba. Men på fredagar är det vår inhemska arabiska musik som gäller.
Landet är strikt religiöst, shejkerna har oinskränkt makt, ingen synlig politisk opposition förekommer, inga allmänna val hålls. Traditionen är stark, i stort sett alla vuxna kvinnor bär den traditionella klädedräkten abayan. En svart heltäckande kappa.
– Det är tradition och det är praktiskt, menar Amine, Jag kan stiga upp ur sängen, ta på denna och så är jag klar.
Men oljepengarna och beroende av västerländska handelspartners har satt de hårda lagarna ur spel till viss del. De besökande kvinnliga cyklisterna får bära kroppsnära sportkläder bara inte för axlarna och knäna blottas. Och de tre tonårsflickorna bär självklart jeans och tighta tops och ser världen som sin framtid.
Alla har dock inte haft samma möjligheter som de här tre flickorna. På Amines Women´s Association Centre finns kurser för alla åldrar.
– Många kvinnor har måst gifta sig tidigt och avbrutit sina studier. Vi erbjuder möjligheter för dem att läsa in så att de kan söka in på universiteten, berättar Amine.
Sextonåringarna Basmah, Meera och Shama kan alla cykla. De lärde sig som små. Men idag cyklar de sällan. Cykeln är inget transportmedel, det är ett träningsredskap och det finns inga lämpliga platser där de kan använda cykeln. De ägnar sig åt andra sporter.
Men Amine som är en vuxen kvinna med fem barn, som växte upp under andra förhållanden, hade aldrig fått chansen förrän nu. Nu trampar hon för första gången pedaler, på gården till sin arbetsplats, påhejad av kvinnor från alla möjliga nationer. Kvinnor i åldern 24 till 75, med de mest skiftande yrken och bakgrunder. Kvinnor som är kristna, buddister eller muslimer. Och Amine är nu också en av dessa cyklande kvinnor.
