[130204] 
Det är ett modigt företag Johanna Nilsson gett sig in på i sin nya roman Jag är den som skall komma. Hennes huvudperson och bokens berättare är psykiskt sjuk och ser sig som syster och medmessias till Jesus.
Det innebär att boken måste erbjuda en trovärdig gestaltning av psykosen men samtidigt utgöra en rationell berättelse med en episk logik som egentligen inte vore möjlig när en så sjuk person som det här är fråga om för ordet och står för bokens huvudsakliga perspektiv på händelseförlopp och andra människor.
Det bör du sägas direkt att Johanna Nilsson lyckats mycket väl med att skapa denna illusoriska gestalt, som både iakttar sig själv i djupa sjuklighetsskov och uttrycker den upplevelse som det kan tänkas innebära att befinna sig i dem. Samtidigt är detta förstås någon slags etiskt problem, är man så försjunken i ett psykotiskt tillstånd som huvudpersonen Bernice är det nog inte alls möjligt att ha den distans till sitt tillstånd som hon ändå har.
Ett stycke in i romanen börjar man bli på det klara med att det finns en påtaglig och konkret orsak till Bernices sjukdom, hon har fått ett sent missfall och bland dem som befolkar hennes föreställningsvärld finns det barn som aldrig fick leva. Där finns också de de två barn hon faktiskt har med sin man John, som visar sig ha stor medkänsla med Bernice och förblir lojal med henne också när det ser som värst ut.
Boken skildrar med övertygande realism tillvaron på en sluten psykiatrisk avdelning, där Bernices tvångsföreställningar bemöts på olika sätt, psykologer försöker behandla dem medan det finns medpatienter som är fullt införstådda med att hon är världens frälsare, återfödd som den kvinnliga motsvarigheten till Jesus och alltså dotter till den gud hon beskriver med namnet FaderModer.
Hon får en trogen lärjunge, Sami, som arbetar på avdelningen som vårdare, och som hon så småningom ska tillbringa en del tid tillsammans med när längre in i berättelsen rymt från sjukhuset. Sami blir också hennes Judas, han förråder henne, inte genom att ange henne för dem som vill få henne att återvända till sjukhuset utan genom att lägga ut bilder på henne på Youtube, nakenblider som genast får en mängd kommentarer, från sexuella förslag till vädjanden från sjukhusets psykolog att återvända.
Bernice går liksom Jesus igenom en lidandeshistoria. Den utspelar sig inte under några korta dygn utan tar längre tid medan hon lever som fattig uteliggare i Stockholm, där hon kommer i kontakt med många utarmade lasaroner. De plockar av henne de pengar hon har och pantsätter hennes vigselsring. Johanna Nilsson skildrar också den här miljön liksom sjukhusmiljön mycket trovärdigt och med stark inlevelse. Så småningom får berättelsen en upplösning som inte blir lika dramatisk som historien om FaderModerns andra barn, men som känns mer samtida och med mindre anspråk på översinnliga innebörder.
Jag är den som skall komma är en fin roman, en inkännande gestaltning av ett kvinnoöde, där både en djupt personlig tragedi och ett stort samhälleligt tillkortakommande förenas i en fängslande historia.
