[121029] 
Backateaterns nya pjäs handlar om droger. Den påhittiga människan söker alltid efter sådant som kan stimulera henne; inga ansträngningar är därvidlag för stora. Jag tror att det är den polska författaren Stanislaus Lem som påpekat vilka mödor som krävdes för att hitta ett så pass harmlöst stimulantia som tobak. Hur många tusen olika sorters blad som våra förfäder tvingades jäsa, bränna och röka för att finna något så milt njutbart.
Med alkohol förefaller det att ha varit enklare. Naturen serverar jästa frukter mera direkt. Till och med älgarna kan ta för sig.
Visst ligger det en lång och slingrande utveckling från dessa jästa produkter till våra moderna berusningsmedel, som ju numera tillverkas i helt nya kemiska sammansättningar, njutningar som inte finns i naturen.
Om denna lycka har det spekulerats bland oss människor. Hur mycket skulle inte livet kunna förljuvas för oss av piller som lät oss uppleva lycka direkt, utan ruelse, ångest eller skuldkänslor. Tyvärr jagar vi hittills förgäves. Det konstaterade redan biskopen Thomas More i England på 1500-talet och han skrev en bok om det, med titeln Utopia. Utopia är drömmen fulländad, landet där lyckan är total.
Enda felet med utopin är ett den inte finns. Vi luras att tro att vi ska kunna förverkliga den, men det går för oss som för malen som vågar flyga för nära ljuset. Det är livsfarligt. För den som överlever väntar svedda vingar. Tvekande ställs vi inför frågan om det är bättre att aldrig spänna en båge.
Backateatern inleder med pjäsen Utopia 2012 en undersökning som baserar sig på mer än 700 intervjuer med göteborgska ungdomar, de flygfärdiga som står på bokanten och ännu tvekar. Föreställningen är som vanligt på Backateatern mycket välspelad och allvarlig. Inte minst imponeras jag av alla utmärkta skådespelare som har samlats kring det angelägna ämnet.
Efter två och en halv timme återstår en skräphög på scenen. Men bara det att vi har lyckats släpa ut alla stenar som vi nyss fyllde golvet med måste uppfattas som ett löfte om att vi tänker fortsätta med att försöka oss på det omöjliga.
