[120827] En Finlands Henning Mankell, så beskrivs hon ibland, Leena Letholainen. Jämförelsen haltar på många sätt, men visst har de sitt sätt att väva in ett politiskt budskap i en spännande berättelse gemensamt.
Jag har tidigare recenserat två av böckerna i serien om Maria Kallio, Leena Letholainens, punkiga, i seriens början relativt unga, numer medelålders polis. När jag tittar tillbaka på mina tidigare recensioner ser jag att jag bägge gångerna har gillat böckerna, men ändå haft lite svårt att helt ta till mig den lite väl politiskt korrekta Maria.
Letholainen har som sagt alltid ett ärende, förutom att skriva en polisroman. Precis som så många andra. Det första var att skapa en kvinnlig hjälte som går på tvären med det mesta. När första böckerna kom var hon relativt ensam om att skriva kriminalberättelser ur ett kvinnoperspektiv. Man ser tydligt hur hon inspirerats av föregångaren Sara Paretsky. Den unga, punkiga Maria Kallio kan slåss och handskas med världen som en hel karl. Och hon fortsätter att vara osannolikt bra upp i medelåldern. Precis som Paretskys rödhåriga V.I. Warshawski (även om Kallios röda hår är hennat). Det är någonting med dessa kvinnor som provocerar mig. De är för bra. Deras skapare går på det sätt et med på att det får vara sådär som alla säger – att det räcker inte för en kvinna att vara bra, hon måste vara bättre än männen och dessutom se snygg ut i alla lägen. Var ligger det feministiska i det?
I den senaste boken Var är alla flickor nu? har Kallio kommit så långt att hon hunnit få tonårsbarn. Hon har kommit hem och börjar jobba som utredare igen, efter att ha varit i Afghanistan för att bygga upp en polisutbildning. Hon kom hem snabbare än hon trott, på grund av att hennes grupp utsattes för ett sprängattentat, där en av vännerna omkom. Den utredning som blir den första handlar om några försvunna invandrarflickor och boken diskuterar med anledning av händelserna runt dem integration och islam på ett intressant och ovanligt nyanserat sätt.
1993 kom den första boken om Maria Kallio och 2002 kom den första svenska översättningen av en bok i den serien. Alla de på finska utgivna titlarna (elva stycken) finns inte på svenska och med den nu utkomna (nr sex av de översatta) Var är alla flickor nu? har Letholainen bytt förlag från stora Albert Bonniers till det mindre Bazar. Jag vet inte om det är ett tecken på att det är svårt att sälja översatta kriminalromaner i Sverige, men jag misstänker det. Bra i alla fall av det oberoende förlaget Bazar att streta på med översättningar av nordisk litteratur. I just fallet Leena Letholainen så står hon sig väl i jämförelse med många av våra inhemska kriminalförfattare.
