[120821] Denise Mina är en skicklig samhällsskildrare. Tredje boken i hennes serie om kriminalinspektör Alex Morrow handlar återigen om vad klassklyftorna gör med mänskliga relationer. Avstampet är ett bankrån där en ensam rånare plötsligt och oväntat får hjälp av en äldre man. Mannen har sitt barnbarn med sig i bankkön lämnar det till en helt okänd person när han verkar känna igen rånaren.
Ur detta spinner hela historien i den aktuella Gudar och odjur sedan vidare. Varför ville, en tidigare politiskt aktiv, gammal man med rykte om sig att ha mycket hög moral hjälpa till vid ett så grovt brott? Incidenten slutar med att bankrånaren mycket brutalt skjuter ihjäl honom och sedan försvinner. Frågetecknen är många. Ett av dem är vem den märkliga person som av en slump fick ta hand om barnet egentligen är?
Det finns mycket som driver läsaren framåt i texten. Denise Mina bygger intriger med många trådar och till en början är det lite svårt, i just den här berättelsen, att förstå hur de ska gå ihop. Här finns poliskorruption, politikers och medias eviga dans med varandra och mycket annat.
Det är en mörk värld som skildras. Glasgow är en sliten, ruff stad befolkad av människor med olika typer av problem. Det skulle kunna vara oerhört deprimerande, men det är det faktiskt inte. Så gott som alla de inblandade är komplexa karaktärer. Det är väldigt lite av spel mellan onda och goda. Och det finns hopp på oväntade ställen, även om katastroferna ständigt lurar runt hörnen.
Alex Morrow, den bärande huvudpersonen, kriminalinspektören som ska utreda rånet, är kanske inte den mest intressanta av Denise Minas romankaraktärer. Jämfört med den trasiga Maureen O’Donnell i den tidigare Garnethilltrilogin eller med Paddy Mehan, som erövrar journalistyrket under mediekrisens åttiotal, i nästa trilogi, är hon inte så spännande även om hennes liv utvecklas och förändras genom serien. Men det gör egentligen inte någonting. Det är ändå staden, samhället, kollektivet som är det intressanta. Alla individer som skildras är på något vis representanter för en grup människor, utan att för den skull bli stereotyper.
Slutet på den aktuella Gudar och odjur känns inte lika mycket som ett avslut som de tidigare två trilogiernas sista böcker. Kanske blir det en fortsättning? Hur som helst ser jag mycket fram emot att få läsa mer av Denise Mina. Oavsett om det blir en fristående bok, en fortsättning eller en ny trilogi. Hon är alltid värd att läsa.
