[120614] Det var nu det skulle ske. En regionvalrörelse utan konkurrens från såväl riks- eller kommunal nivå. Ett sätt för såväl politiker, medborgare och medier att på allvar sätta fokus på regionfrågan. Omvalet i Västra Götalands hade förutsättningar att bli genombrottet för den regionala nivån.
Alla vet ju att landstingsval är det bortglömda valet, ett val som inte verkar intressera vare sig väljare medier eller ens partier särskilt mycket. Ett andra rangens val som på många sätt är bortprioriterat. Ganska konstigt egentligen. Inte minst eftersom sjukvården alltid nämns som en av de allra viktigaste samhällfrågorna när allmänheten tillfrågas om de viktigaste samhällsfrågorna. Tittar man i tidningar och TV är sjukvårdsfrågor av olika slag hett nyhetsmaterial. Fråga bara Carema.
Läser man igenom den senaste boken från SOM-institutet Omstritt omval, som bygger på analyser kring omvalet i Västra Götalandsregionen 2011, framskymtar dock inte en bild av regionpolitikens genombrott. Snarare tvärtom. Det verkade bli ett omval som ingen verkade vilja ha överhuvudtaget och som bara intresserade de närmast sörjande.
Vems fel var det att det blev så här? Tittar man på resurser som partierna satsade var det inte så tokigt. Den sammanställning som Henrik Oscarsson och Jakob Severin gjort i kapitlet om valrörelsen visar att partierna satsade betydande summor (18 miljoner), vilket var i paritet med mer än i valrörelsen hösten före.
Slutsatserna de drar är också att partierna – liksom de brukar – kampanjade om regionfrågor. Det var sjukvård och infrastruktur i fokus och det blev inte något sorts barometerval för den sittande regeringen – åtminstone inte i kampanjen. Men betten i budskapen var inte de vassaste, även om socialdemokraterna försökte spetsa valet ideologiskt genom att hävda att moderaterna skulle privatisera sjukhus.
Tillbaks till medierna då. De ordinarie regionvalen för en undanskymd plats, i skuggan av såväl rikspolitik som kommunpolitik. Det visade sig dock i Oscarssons och Severins analys att Västra Götalandsregionens största tidning knappast prioriterade regionvalet när man hade chansen. Till skillnad från den ordinarie valbevakningen var det ingen särskild planering, inga extra resurser och nyhetsmässigt var det allmänt lågprioriterat på redaktionen. Valrörelsen dominerade inte på förstasidan förrän dagen efter valdagen då GP konstaterar att det blev en gäspning (som man själv bidragit till genom att nedprioritera omvalet).
Inte heller etermedierna, lokalt, regionalt eller nationellt ägnade omvalet något systematiskt intresse, vilket innebar att omvalet var en valrörelse i medieskugga. Oscarsson och Severin drar därför slutsatsen att om man ska skylla på någon att valtemperaturen aldrig höjdes förra våren hamnar skulden framförallt på medierna. Man kan ägna oändligt utrymme åt Let’s Dance, Melodifestivaler och fotboll. Men mediernas intresse för att bevaka och kanske också mobilisera inför ett demokratiskt val var inte särskilt stort. Medierna valde bort valrörelsen inför omvalet i Västra Götaland.
