[120523] Nyfiken på norsk teater skaffade jag genst en biljett till gruppen Verk Produksjoner som gästade oss en futtig dag: Det var nog tur att jag ordnade biljetten tidigt. Det var nämligen fler än jag som ville se norsk teater. Atalantes salong blev snabbt utsåld.
Kanske hade det spritt sig att uppsättningen hade fått Heddapriset som årets föreställning hemma i Oslo.
Det var en verklig experimentteater som bjöds, en liten gymnastisk ensemble (5 pers.) i en fantasifull dekor av guldpapper och röda ridåer, en söt dockteatersceen för vuxna. För ett ögonblick fick jag för mig att det skulle var Atalantes egen dekor, men jag slog raskt undan tanken. Senast jag var här stökade Ibsens änka i ett t rött litet hus mitt på scenen.
Av Ibsens änka syntes nu inte ett spår. Istället fanns fyra leende döda på scenen, i väntan på att evigheten ska ta slut. Så småningom börjar de berätta och man inser att de kanske inte är så döda när allt kommer omkring. Det är kanske så att vi som betraktar dem är döda och att dessa är de verkligt levande?
Samtalen och tankarna snurrar i allt högre fart. Pistoler dyker upp och skotten ekar, men vad tjänar det till att döda döda?Man samlar sig till anfall mot Gud och kräver honom, den vedsågande gamlingen på besked. Den söta scenen demoleras så teaterdammet ryker. Den häftiga musiken dånar. De tappra skådespelarna slår volter och sig själva med en hetsighet som får publiken att stöna av medlidande. Efter två timmar återstår ingenting av dekoren och publiken har blivit lika mör som skådespelarna bör vara. Man enas med Gud att inte låta sig nöja med mindre, att aldrig sluta att sträva.
Jag kan bara beklaga er som inte var där.
