[120520] Under den just pågående Dans- och teaterfestivalen hade man i går kommit fram till programpunkten ”Samtal om framtidens teatersamtal”. Inte för att jag känner mig speciellt kallad av den rubriken. Vi fick höra att Sveriges Teaterkritikers Förening har gjort en enkät bland medlemmarna och att de äldsta bland dem var födda 1929. Tack för dansen får man lust att säga.
Men även ifall man inte är så aktuell längre, så kan man alltid ha synpunkter inför framtiden. Samtalet leddes av Lis Hellström Sveningsson som hade en sexhövdad panel vid sin sida. (Ingen risk för att det skulle bli inställt, tänkte man.) Det blev snabbt hög temperatur i debatten när teaterchefen Anna Takanen fick ordet och berättade vilket intresse man från teatern sida hade för recensenternas åsikter. Vi spelar på samma planhalva, ifall någon trodde något annat.
Samtalet handlade sedan om utbildning. För kritiker finns det ingen skola. Recensioner skrivs av dem som finns till hands. Av enkäten som jag nämnde framgick att ingen livnär sig på att skriva teaterkritik. Ingen bekostar de ack så nödvändiga studieresorna till Berlin, Paris och New York. Det går knappast att föra ett samtal om det som sker på de svenska scenerna.
Utmärkta tillfällen till kännedom om vad som sker på teatrarna vore att kolla festivalerna, typ den nu just pågående. Tyvärr visar en titt i det drygt 80-sidiga programhäftet att tyngdpunkten är förlagd till dansens område. Inga svenska eller utländska teatrar har velat (kunnat/inbjudits) komma på gästspel. Vi får hoppas på bättre lycka nästa festival och under tiden passa på och gå på den dans som bjuds och inandas lite internationelt scendamm. Får jag lov?
