[120402] 
Mark Lynas har fått stort internationellt genomslag med sina tidigare böcker Oväder och Sex grader. Med den senaste boken gör han en halv saltomortal och tar avstånd från några av miljörörelsens centrala uppfattningar om klimatpolitiken.
”Det är inte längre naturen som styr jorden. Det är vi.” Så står det på baksidan till boken. Mark Lynas bejakar det och omvärderar därmed några centrala ståndpunkter inom miljörörelsen och hos sig själv. På engelska heter boken The God Species. Mark Lynas skriver dock inte så mycket om Gud i boken. Men han har nu kommit till slutsatsen att människan har blivit bättre än ”läromästaren” på att ordna till det med naturresurserna.
För naturen har inte givit oss tillräckligt energisnåla växter, menar Mark Lynas. Med genetisk manipulation kan människan åstadkomma växter med mer energiinnehåll och mer miljövänliga till lägre kostnader. Överbefolkningen blir inte något överhängande problem för mänskligheten om vi bejakar en omfattande genmanipulation.
En quick-fix har han även för det stora hotet för koldioxidhalten är en starkt växande användning av kolförbränning. Det löser vi helt enkelt med kärnkraft. Argumentationen är ganska kortfattad och jag är inte tillräckligt insatt i de tekniska aspekterna för att kunna värdera den. Tidigare var både förespråkare och kritiker ense om hur kärnkraften fungerar och alla tekniska aspekter. De olika ståndpunkterna handlade mycket om riskbedömning och politiska ståndpunkter. Mark Lynas hävdar att avfallet idag bara är farligt i något eller några hundra år, vilket är en tusendel mot den tidigare uppfattningen.
Det skulle vara intressant att få veta mer om varför Mark Lynas har vridit sin argumentation ett halvt varv. När det gäller genmanipulation och kärnkraft kan inte särskilt mycket nytt ha framkommit under de senaste årtiondena, det är möjligen praktiken som har förändrats. Genmodifierade grödor har blivit vanligare. Men i övrigt är positionerna desamma.
Några kritiker tycker att författaren hänger sig åt elitistisk personfixering. Som rådgivare åt Maldivernas president och därför närvarande vid de stora klimatkonferenserna har han sett hur det politiska spelet har fungerat. Möjligen avskräckande? De demokratiska aspekterna på hur man löser klimatproblemen saknas i den här boken. Är kapitalet kanske en bättre aktör än demokratiska rörelser från undervegetationen? Hamnar man inte lätt i ett nyliberalt projekt om man utgår från att marknadskrafterna är lösningen på det globala samhällets överlevnad?
Boken innehåller samtidigt många intressanta avsnitt om gränser som inte bör överskridas, som spridningen av gifter och vissa aerosoler. Men med aerosoler är det olika. Några bidrar till ökad klimatbelastning, andra till minskad. Mark Lynas föreslår att man ska använda flygplansflottan för att pumpa ut temperatursänkande aerosoler i den övre atmosfären. Här ska alltså en typ av partiklar sättas in för att motverka effekterna av andra uppvärmande partiklar. Det är onekligen en djärv tanke men kanske också alltför endimensionell? Tankegången har använts tidigare, som inplanteringen av paddor i Australien för att bekämpa en viss sorts skalbagge. De giftiga paddorna förökade sig starkt. Så fick man ett annat och kanske större problem på halsen.
Marknaden är säkert en viktig aktör i det globala arbetet att hejda temperaturökningen. Men bara som en medaktör, inte som en huvudaktör. Klimatkampen kräver medborgarnas aktiva medverkan. Mark Lynas behöver nog träna mer på volterna.
