[120217] Mellan 1912 och 1971 stavades ortnamnet Hälsingborg och inte Helsingborg. I och runtom Hälsingborg, i Skåne på 1920-30 talet, utspelar sig Dennis Gustafsson senaste seriealbum Skräckens ängel. Huvudperson är som i första albumet, Viktor Kasparssons makabra mysterier (2010),Viktor Kasparsson.
Skräckens ängel utspelar sig ett par år innan första albumet och börjar då Viktor ska hjälpa till att prova ut ett nytt flygfotoobjektiv. Historien startar som skröna: ”Till hjälp får Viktor den orädda aviatrisen Emma, styvdotter till det invalidiserade flygarässet Rygel. Den gamle piloten sköts ned av den legendariske Nungesser, men besegrades i själva verket av Skräcken, som nu åter är på väg…” men växer till genuin kuslighet medan Gustafsson blandar och ger ur klassisk skräckrekvisita (Tarotkort, höstlöv, stormar, besatthet).
Färgpaletten är dämpad, de tuschade karaktärerna får ett nyanserat samspel medan bildsnittens växlande mellan panorama-halvbild-närbild ger ett verkligt filmiskt berättande. Gustafsson (med mångårigt förflutet i bl a videospelsdesign) spikar uttryck, känsla, och inte minst rörelse (både hos karaktärer och ryamattor) måleriskt levande. Kärleken till detaljer och teman påminner ibland om t ex Tardi eller varför inte svenske Ola Skogäng (http://www.theoshome.com/), men där Skogäng kan dra åt Mignola eller Hergé har Gustafsson ett vildare liv med penseln som faller väl in med det genuint skrämmande.
Skräckens ängel som enligt Gustavssons web började som ”en dagdröm under ett fastighetsskötar-sommarjobb en sommar för mer än 20 år sedan” är längre än någon debutalbumets fyra historier. Relationen mellan Viktor och Emma utvecklas mot en lagom antydd bakgrund av flyghistoria, ödehus och fragment av något mörkare. Parets historia drar mot romans, men det som verkligen lyfter Skräckens ängel är att Gustafsson kan skräck. Till skillnad från de som sminkar ordinär action med gotikrekvisita så behåller Skräckens ängel en förebådande sorgsenhet. Om första albumet blev ett yvigt kraftpaket med fyra snärtiga skräcknoveller, så visar andra albumet ett djupare vemod som dröjer kvar.
På hemsidorna (länkar i högerspalten) kan man läsa om Viktor Kasparsson som gästserie (Änkans alibi” Agent X9 nr 1/2012), och hur Skräckens ängel håller på att översättas till engelska. Där bjuder Gustafsson dessutom på mängder med extramaterial och making-of inklusive researchfoton. Man får bara hoppas att han drar in massor av pengar och ritar fler.
Skräck är en för bra genre för att slarvas bort i actionträsket: I vår (27/4) kommer finfin sekelskifts-spökskräck med Daniel Radcliffe i ”The Woman in Black” (”Eden Lake” regissören James Watkins gör utmärkt skräckfilm av Susan Hills roman), och Gustafssons historier om Viktor Kaspersson, rafflade äventyr i ett fattigt, vemodigt, Hälsinborg träffar minst lika säkert i miljö och gotik.
Landets filmproducenter: Vakna! Nog för att Blackeberg var läskigt – men varför inte svensk historisk skräckfilm? Kolla in Viktor Kasparssons äventyr, här hittar ni rena guldgruvan.
