[120207] Det finns en nyckelmening i den libysk-brittiske författaren och journalisten Hisham Matars finstämda roman Analys av ett försvinnande. Det är huvudpersonen Nuris schweiziske jurist som säger till honom: ”Du förstår, nästan alla män ägnar livet åt att försöka förstå sina fäder.”
Bakgrunden är att Nuris far som varit minister i ett av de nordafrikanska kungadömen som under ett par decennier i mitten av 1900-talet omvandlades till militärdiktaturer blivit bortförd under en vistelse i Geneve och sedan dess varit försvunnen. Han levde efter militärkuppen i landsflykt och det mesta tyder på att det är den nya regimen som kidnappat honom därför att han utgjorde ett politiskt hot. När detta händer är Nuri fjorton år. Några år tidigare har hans mor dött. Två år därpå gifter fadern om sig med den unga engelska Mona, som också blir föremål för Nuris tonårssvärmiska kärlek. Så småningom ska Mona och Nuri komma varandra så nära att de måste skiljas åt innan skandalen blir uppenbar.
Hisham Matar som lever i London där han skriver för The Guardian har själv upplevt hur hans far fördes bort av Gadaffiregimens agenter för att aldrig mer höras av. Det betyder inte att Analys av ett försvinnande är en självbiografisk bok, men det viktigaste temat i boken, undersökningen av vem fadern egentligen var, och i förlängningen sökandet av den egna identiteten, har säkert en mycket personlig grund.
Det handlar om en familj med stora ekonomiska resurser, man bor i Kairo men handlingen utspelar sig också i Alexandria, Paris, London och Geneve. Förmögenheten finns i säkert förvar i en schweizisk bank och Nuri kommer att ärva den efter att ha uppfyllt en rad villkor fadern ställt upp i sitt testamente, bl.a att han ska ha avlagt doktorsexamen, vilket han också gör.
I bästa ibsenska anda sker i boken ett retrospektivt avslöjande av faderns liv, inte alls när det gäller den politiska aktivitet som bör vara orsaken till hans försvinnande, utan på det känslomässiga planet. När han förs bort befinner han sig hos en kvinna som varken Nuri eller Mona känner till. Det ska visa sig att fadern haft en långvarig relation med henne och att hans äktenskap med Mona inte byggde på någon förälskelse, en insikt som Mona får svårt att hantera och hon kommer att sjunka socialt och till slut ska även Nuri överge henne.
I upprullningen av faderns liv blir det alltmer uppenbart att han inte varit den trogne make och far som Nuri i barnslig tillit föreställt sig, till slut ska också en chockartad insikt när det gäller vem som är Nuris mor infinna sig. Det försvinnande som boken handlar om har alltså mycket litet att göra med faderns fysiska försvinnande, men desto mer med hur barnets fadersbild försvinner och ersätts med en mogen insikt om hur moraliskt tvivelaktiga drag faktiskt kan förenas med kärlek som måste beskrivas som uppriktig och generös.
Det här är en bok som har sin styrka i berättandet mer än i skeendet. Här finns en klar och vemodigt skimrande ton i språket, en sparsam uttrycksfullhet och varsamhet med orden som är ovanlig när litteraturen så ofta kan tyckas vara mer en datoriserad ordbehandlingsprodukt än resultatet av en medveten estetisk hållning. Genremässigt kan den placeras i den world literature, som skriv på engelska och direkt för en internationell läsekrets.
