[120209] 1968 förknippas inte bara med studentrevolter utan även med individualismens genombrott på politisk nivå. Men samtidigt som den kan vara en frigörande kraft kan den bli ett hot mot demokratin.(k)(l)
Garanterat
individuell
springer hon omkring
och tänker på sig själv.
I en spegelsal
famlar hon omkring
och söker sanningen
men stöter bara på sin egen bild.
Hoola Bandoolas låt ”Garanterat” från albumet ”Garanterat individuell” (MNW, 1971) var en reaktion på en individualism som följde i spåren från de auktoritetsuppror vi förknippar med 1968. En individualism som några år senare tog sig uttryck i Svenska Arbetsgivareföreningens (SAF) omtalade Satsa på dig själv-kampanj.
Individualiseringen har kommit för att stanna. Den har sin grund i en kommunikationsteknologisk utveckling som urholkar de kollektiva tillhörigheter som kännetecknade industrisamhället och i grunden förändrar vårt sätt att leva tillsammans. Det har blivit enklare att resa och att flytta och att kommunicera med människor i realtid oavsett var i världen man befinner sig. Människors frigörelse från territoriet minskar territoriets betydelse för maktutövning. Därigenom minskar nationalstatens makt, eftersom nationalstaten grundar sin maktställning just på kontroll av territorium. Människans frigörelse från territoriet får till följd att den territoriella tillhörigheten blir mindre viktig för människans identitetsutveckling.
Sverige är det land där utvecklingen har gått längst. Robert Inglehart och Pippa Norris har visat att Sverige är det mest individualiserade landet i världen. I sina studier baserade på undersökningen World Value Survey visar de hur svenskarna ligger i topp när det gäller att betona värdet av oberoende, individuella rättigheter, självständiga opinionsyttringar och självförverkligande. Däremot tillmäts banden till familj, religion, nation och tradition mindre vikt.
Individualiseringen kan vara både på gott och på ont. En individualisering som tar sig uttryck i frigörelse från förlegade auktoriteter och förtyckande strukturer innebär frigörelse och mänskligt växande. En individualisering som tar sig uttryck i egoism och bristande omsorg för andra är destruktiv.
Individualiseringen innebär en prövning för vår representativa demokrati där medborgarna i de valda församlingarna skall representeras av kandidater som valts ut av de kollektiva tillhörigheter som de politiska partierna utgör. Men allt färre medborgare känner en stark identifikation med något politiskt parti. Antalet partimedlemmar minskar. Väljarrörligheten ökar. Allt fler väljare byter parti mellan valen, splittrar sina röster i lokala, regionala och nationella val och bestämmer sig allt senare under valkampanjen för vilket parti de skall rösta på. Klassröstningen sjunker. Det blir allt svårare att utifrån en människas klasstillhörighet uttala sig om vilket parti han eller hon röstar på. Allt färre människor säger sig tillhöra någon klass överhuvudtaget. Individualiseringen innebär att den subjektiva klasstillhörigheten minskar.
Svenska folket är inte mindre politiskt engagerat i dag än tidigare. Intresset för politik är stabilt. Men medborgarnas politiska engagemang tar sig andra uttrycksformer än genom de politiska partierna. För många medborgare blir politiken ett smörgåsbord där man väljer att gå in och ta strid för enskilda sakfrågor (miljö, djurrätt, fred) men inte vill vara en del av en ideologisk helhetslösning.
Den belgiska samhällsvetaren Chantal Mouffe har varnat för risken att politiken (i betydelsen politikens institutionella ram som t ex riksdagen och de valda församlingarna där alla former av auktoritativ värdefördelning i samhället genomförs) skiljs från det politiska (känslor, attityder och handlingar som konstituerar den gemenskap i vilken värdefördelningen genomförs). Under demokratins framväxt på 1800-talet var de institutionella lösningarna – som t.ex parlamentet eller andra representativa organ – en följd av den samhälleliga gemenskapens mobiliserade och artikulerade krav. Det politiska framtvingade politiken. Framväxten av en gemensam medborgerlig offentlighet fungerade som en länk mellan politiken och det politiska och där spelade de politiska partierna en viktig roll.
I vår individualiserade tid fragmentiseras den gemensamma offentligheten. Visst pågår det samtal, hela tiden och överallt. Men det råder brist på mekanismer som kan samla upp och syntetisera dessa samtal och föra dem vidare in i de formella institutionerna. Politiken, i meningen institutionella lösningar, är numera också så inkapslad i transnationella överenskommelser, internationella beroenden och svängningar på kapitalmarknaderna att parlamenten urholkas på makt.
Om det politiska skiljs från politiken så skiljs också ansvar och makt åt. Demokratin som institution (politiken) förlorar sitt innehåll (det politiska). De politiska partierna har blivit en del av politiken i stället för att vara ett band mellan politiken och det politiska. För att klara sin uppgift i dagens individualiserade nätverksbaserade politiska landskap måste partierna öppna upp sina arbetsformer, släppa medlemmarna fria och samverka med andra politiska rörelser. Partierna måste förmå möta medborgarna där medborgarna finns, på plats och på nätet och i tanken.
Om inte de politiska partierna lyckas göra sig mer attraktiva för medborgarna finns risken att den representativa demokratin ställs inför en legitimitetskris. I så fall växer också risken att samhällskittet urholkas och att individualiseringen i stället föra att göra oss fria gör oss ensamma. Som Hoola Bandoola sjöng i nästa vers av ”Garanterat”:
Hon är skeptisk
och hon är ganska tolerant.
För allt är relativt
det är det enda som är sant.
Hon förkastar med en axelryckning
gudar och auktoritet.
Söker friheten
men finner bara ensamhet.
