[111214] 
Hundra år av radio och TV? Titeln gör mig först konfunderad. Vi har ju inte haft vare sig radio eller TV i hundra år än. Men ändå går associationerna åt det håller och det har författarna själva bidragit till.
De hundra åren syftar på att bokens författare Lasse Boberg och Arne Weise tillhör etermedias verkliga veteraner med sina 50 år var som anställda inom statliga radio- och TV-kanaler. Boken är upplagd som en kronologisk berättelse över händelser och folk de mött. Bägge herrarna började sin karriär på radion och gick sedan över till att arbeta med TV. Deras äventyr börjar med 50-talet och slutar med 90-talet.
Kronologin inleds med noteringen att Barnens brevlåda började sändas 1925, samma år som Radiotjänst startade sin verksamhet. TV startade med reguljära sändningar på hösten 1956. Både radio och TV har verkat i stark symbios med landets mest kända personer i en dubbelverkande riktning. Okända som medverkade i något program blev kändisar över en natt. Detta gällde även den som jobbade som frontfigur inom radio och TV. Själva kom att träffa många av landets kändisar och det är mötet med dessa personer som är det bärande temat i boken. Först ut i raden av många fina fotografier är, kanske lite oväntat, Pekka Langer. Han ledde radioprogrammet Nattuppen, som startade 1953.
Decennium för decennium redovisas vilka program som startades under respektive årtionde. Men det som bär boken är författarnas möten med olika människor som passerade under åren. En ren kändiskavalkad, med andra ord.
Många möten på landets största medieföretag tål att återberättas och kan bidra till att ge kött och blod till mediehistorien. Lasse Boberg och Arne Weise beskriver på ett fint sätt hur mötet mellan personerna i radio- och TV-huset förändrades genom åren, från formell och hierarkisk till mer informell och kollegial. De korta personporträtten är dessutom emellanåt kryddade med kvalificerat skvaller.
Så boken har definitivt sina förtjänster. Den skulle dock ha fått en helt annan tyngd om historierna och mötena med kändisarna hade satts in i en tolkning om vilken roll radio och TV har haft i vårt samhälle. Dessa medier har haft det överlägset största genomslaget i den svenska folksjälen fram till det senaste sekelskiftet. Vårt sätt att umgås och hela vår världsbild är starkt präglade av dessa bägge medier. Här finns möjligheter till en berättelse av helt annan dignitet.
