[111212] En stol är den enda rekvisitan och föreställningen tar knappt en timme. Men det är en intensiv timme, som tar oss från krigets Bosnien till Sverige och tillbaka igen. Vi får möta tonårspojken Mirad, som förlorar sin pappa, sin mamma, sin lillasyster och sitt hem och kommer som flykting till Sverige. Och Mirads mamma, som våldtas och förs bort från sin familj av dem som förespråkar etnisk rensning. En av dem är hennes egen bror.
Medan modern i ensamhet föder ett barn som hon inte velat ha är Mirad på väg tillbaka till Bosnien för att hämnas på dem som berövat honom allt.
När Mirad tillslut återförenas med sin mor får hon såväl honom som oss i publiken att inse att försoning är det enda sättet att överleva.
Det är en mycket stark föreställning. En fruktansvärd historia, berättad med stor intensitet av två skådespelare som med sina röster, ord och gester gör allting verkligt och levande.
Värmen i spelet gör tragedin uthärdlig och meningsfull. För mig blev detta en av årets bästa teaterupplevelser.
/Kajsa
Man behöver inte gå till klassikerna för att hitta tragedier. Trojanska kriget i all ära, menvåra egna blodbad, det senaste balkankriget t.ex. som numera börjar försvinna in i historiens dimmor ger stoff nog för att personernas öden ska framkalla både fruktan och medlidande som Aristoteles kräver.
Berättelsen om Mirad och hans mor som så enkelt framställes på Masthuggsteatern är nästan lika drabbande som pjäsen om Förintelsen som man spelade för några år sedan. Den är tung och humorlös. Den blir en röst som ropar till oss från det just nyss förflutna och ber oss att inte glömma./Tyvärr:det måste vi ju: hur skulle vi annars stå ut?/
Masthuggsteatern spelar för skolbarn och tvingas därför inleda sin föreställning med en kort historielektion.Men man behöver som sagt inte histotien för att uppfatta tragedien. Jag erkänner att jag höll på att tappa bot den här lilla förestälningen i det göteborgska teaterbruset, som ju justnu är mer spännande utanför scenen än på den. Håll ögonen öppna; man har lovat flera repriser uppe på terrrassen.
/Åke
