[111021] ”Ubu Roi är en teaterhistorisk milstolpe av flera skäl”, skriver Gösta M Bergman i sin bok om Den Moderna teaterns genombrott, och fortsätter ”föreställningen öppnar vägen till en teatraliserad teater som stället för att förneka sig själv och skådespelarnas existens, tvärtom reducerar diktarens ord till förmån för scenens andra uttrycksmedel, först och främst den skapande aktionen. Rörelser i rytm. Det är en blodig hämnd på diktaren-drömmarens ”théätre de déclamation. …Det är den absurda teaterns födelse vi här bevittnar.”
Denna nya absurda teater – vi skriver året 1896 – ”hänger sig inte åt en melankoliskt förnekelse av verkligheten, utan ser livet som en grotesk teaterscen, som uttrycker en ny livskänsla av tvekluvenhet, alltings osäkerhet och föränderlighet.”
Helt i kung Ubus anda inleds den här föreställningen med en uppvisning av ultralätta modellflygplan med modellflygexperten Rune Johansson bakom spakarna.
Efter denna tillsamma inledning brakar det loss med sex saxofoner i högform. (Brakskitar och bajskorvar har sina inte obetydliga platser i kungens rike; helt i föreställningens anda.) Till min stora glädje uppenbarade sig till slut även hästen, som jag längtat efter sedan min barndoms skridskouppvisningar, inte helt odelad utan som en uttryck för det tvekluvna i Ubus anda.
Jag räknar efter i programmet att det återstår fem föreställningar. Ni har chansen att berika ert inre och få bevisat för er att livet foretfarande är osäkert, föränderligt och tvekluvet. (Ifall ni nu trodde något annat.).
/Åke S Pettersson
