Design, upplevelser och kulturarv kan bli regionala näringar

[110908] Under det senaste decenniet har upplevelser och kultur fått allt större uppmärksamhet i den ekonomiska politiken på alla nivåer. Politiken håller på att omformas inom EU, inte minst synligt i grönboken 2010, i samnordiskt initiativ genom KreaNord och nationellt med Kulturrådets och Näringsdepartementets föreslagna omprioriteringar. En offensiv politik för kulturella och kreativa näringar förutsätter en sammanhållen infrastruktur för att identifiera, utveckla och stödja framtida näringar. Kulturen är en frukt av och uppmuntrar människors kreativitet och underlättar därmed förnyelse.

Glokaliseringen innebär att varje plats, företag och individ behöver acceptera ständiga förändringar som något naturligt, som självklart. Det är ett perspektiv på tillvaron som hör entreprenörskapet till. En sådan förändringsorientering förknippas gärna med de kulturella och kreativa näringarna. Beroende på vilket perspektiv man har på tillvaron kan man se de ständiga uppmaningar till förändringar som omvärlden består med som en ström av möjligheter. Förändringstrycket innebär att det ständigt skapas nya öppningar på marknaden för egna verksamheter för den eller de som vill ta initiativ. Turbulens kan naturligtvis också ses som uttryck för omvärldens oberäknelighet och frammana en känsla av osäkerhet. De egna personliga attityderna är avgörande för hur man förhåller sig till den mångtydiga tillvaron – som källa till problem eller till möjligheter.

Baserat på kunskapskapital och socialt kapital snarare än fysiskt och finansiellt kapital korsbefruktas i den nya ekonomin konst, entreprenörskap och teknik till grund för produktion av både tjänster och varor. Det innebär inte minst att upplevelser designas utifrån vårt kulturarv och att utvecklingsstrategier tar vara på potentialen i förnybara resurser. Kreativitet är ju en mänsklig kraftkälla som i likhet med kunskapskapital rentav förmeras genom att användas. Detta innebär ett paradigmskifte eftersom traditionell industri främst exploaterar begränsade resurser i kostnadseffektiviseringens och standardiseringens tecken. Entreprenörskap inom kulturella och kreativa näringar skapar mervärde i produktutveckling genom design och upplevelser med den enskilda kundens/konsumentens intressen i första rummet. Kunderna inbjuds till dialog och de erbjudanden den leder till skapar produktvariation som varvas med mer radikal produktförnyelse.

Kreativitet är en spontan social process som bygger på fri idébildning och lustfylld idéutveckling i samspel människor emellan, i allt från det personliga mötet till den dynamik som nätverk med många deltagare kan erbjuda. Många kreatörer driver framgångsrika företag som står på egna ben. Andra kreatörer får offentligt stöd och sponsring eftersom de tar ansvar för utvecklingen av en ’mjuk’ infrastruktur i de mentala och sociala rummen.

Både skapande av handlingsutrymme och utnyttjandet av detta handlingsutrymme, kräver energitillskott. Detta kan levereras i form av finansiella resurser men också i form av förtroendekapital och kunskapskapital. Båda dessa kapitalformer skapas i och förmedlas av sociala nätverk. Vi kan också tala om ”emotionellt” kapital dit vi räknar den vilja, det mod och den passion som krävs för att gå mot strömmen och insistera på att det till synes omöjliga faktiskt är möjligt. Yngve Bergqvist med sitt Ishotell och Mikael Genberg med sitt Månhus-projekt är ”påhitt” som upplev(de)s som helt orealistiska av sin samtid.

Innovationskraftiga arenor

En avgörande utmaning är att försöka ersätta förlorade jobb inom tillverkningsindustri. Ett sätt är att hjälpa traditionell industri och upplevelseindustri att mötas för att samproducera helt nya typer av produkter, lära av varandra och sälja tjänster till varandra. I boken ”Entreprenörskap i regioners tjänst – ingång till nya näringar genom design, upplevelser, kulturarv” visar vi på olika typer av arenor och tillvägagångssätt.

I fallet med MAKExperience i Halland är det frågan om iscensatta kreativa möten utifrån identifierade behov hos enskilda företag. I fallet med arenor i Gnosjöregionen har dessa vänt sig till flera grupper vid sidan av företagare. Arbetet på Recycling Arena i Jämtland och i FoU-arbetet på Gotland uppvisar likheter med det senare exemplet. Här har man engagerat olika aktörer som politiker och utvecklare vid sidan av företagare. Gemensamt för tillblivelsen av arenorna i alla fyra regionerna är ett samarbete mellan praktik, utveckling, forskning och finansiärer för att stärka regionens företagsamhet och stödstrukturer inom kulturella och kreativa näringar.

De medverkande kommunerna och regionerna hade var för sig varken avsatt resurser eller gjort prioriteringar för sådana FoU-satsningar. Genom nationella resurser parade med förhoppningar om partiell EU-finansiering kunde kommuner, regionförbund, länsstyrelser och landsting gå in som medfinansiärer och även medverka vid genomförande av projekten.

Lite förenklat är lärdomen att nationella myndigheter skannar av vad som finns att lära från andra länder medan kommuner och regioner i första hand söker goda exempel från andra delar av landet. Nationella myndigheter och forskningsråd använder styrmedel i form av utlysningar för pengar att söka till riktade insatser, som attraherar aktörer lokalt och regionalt. Syftet är bl.a att söka ta lärdom av och skapa praktiska tillämpningar av idéer hämtade från konkreta exempel från övriga världen. När nya kombinationer av idéer och metoder lyckas i lokalt användbara tillämpningar sker det oftast i form av kreativ imitation och ibland i sann innovation. Den fördjupade integrationen i EU spelar en betydande roll för ökat transnationellt samarbete, då det fört med sig en politisk legitimitet och växande resurser från EU:s budget för transnationella samarbetsprojekt på regional nivå. Nya institutionella lösningar anpassade till det transnationella samarbetet på regional nivå växer med tiden fram och den regionala nivån höjer därmed successivt sin profil som politiskt ansvarig aktör. Sådana samarbeten uppvisar samtliga regioner i boken: Gotland, Gnosjöregionen, Halland och Jämtland.

Med exempel från Jämtland försöker vi visa att företag i de kulturella och kreativa näringarna precis som varje annan verksamhet behöver entreprenörskap för att etableras och utvecklas. De hinder som småskalighet medför kan hanteras genom samarbete och nätverkande. Med exempel från Gotland visar vi att en särskild organisation i form av ett specialdesignat utvecklingsbolag krävs för att skapa en lokal miljö som både kan hantera hinder och stimulera företagande. Ibland kan en företagsam politiker själv generera nödvändig utvecklingskraft. I en väl inarbetad traditionell företagsmiljö som den i Gnosjöregionen, kan istället en mindre kulturrevolution krävas för att företagare och medborgare alls skall begripa att nya tider randats. Vad som i boken benämns ”extrema entreprenörer” väjer inte för att ifrågasätta existerande lokala och regionala normer när de banar väg för nya former av företagande.

Kreativt organisering av människor, möjligheter och resurser

De exempel boken berättar om handlar om vitalisering av platser så att de kan bestå också under andra förhållanden än nu gällande. Detta innebär att utmaningen är att praktisera samhällsentreprenörskap, det vill säga att i samhällets intresse bejaka människors initiativförmåga och stödja dem att kollektivt organisera resurser så att den utveckling de söker kan realiseras. Detta speglar inte ett defensivt förhållningssätt utan en generell entreprenöriell strategi, särskilt när varje initiativ tar avstamp i det gemensamma lokala och regionala. Själva poängen är att identifiera det unikt lokala och låta det ligga till grund för en utveckling som bärs av självtillit och självrespekt. Endast så kan beständiga samhällen skapas.

Boken är fylld av exempel på hur denna organiseringsutmaning hanterats. Självklart varierar arbetssättet mellan alla exempel men varje berättelse kan användas som en förebild, ibland som en varningens exempel, för andra att inte kopiera men väl kreativt imitera. Att arbeta tillsammans skapar förståelse och gemensamma plattformar. Målet att skapa koncept och metoder för kompetensutveckling innebär ständiga prövningar och omprövningar, där lokala och regionala samarbeten söker sig fram och provar olika teorier och ansatser. De olika skillnaderna i förutsättningar, traditioner och kultur tillsammans med varje företags unika situation gör att det handlar om överförbarhet och översättningar och inte kopierbarhet. Ett koncept eller en modell som fungerar i ett sammanhang på en plats går sällan att använda rakt av på en annan plats. Koncepten och modellerna behöver avpassas till de nya lokala sammanhangen och vidareutvecklas för att bli framgångsrika.

Bokens författare är 14 forskare och sex praktiker. Forskarna representerar olika discipliner: etnografi, företagsekonomi, kulturgeografi, idéhistoria, industriell organisation och statsvetenskap. De medverkande praktikerna arbetar som utvecklare och kommer från fyra regioner med olika särdrag: Jämtland, Halland, Gotland och Gnosjöregionen. Dessutom representerar de vitt skilda erfarenheter utifrån olika utvecklarroller med inriktning på industri, företag, samhälle, design och turism.

David Rylander och Bengt Johannisson är medförfattare och redaktörer till antologin ”Entreprenörskap i regioners tjänst – ingång till nya näringar genom design, upplevelser, kulturarv”. Den kan beställas från lena.schroder@cultid.eu

Länk till boken

▪ David Rylander

Bokomslag
Bengt Johannisson
& David Rylander (Red)
Entreprenörskap i regioners tjänst.
Ingångar till nya näringar genom design, upplevelser, kulturarv
EIDI 2011

David Rylander är kulturgeograf. Han har de senaste åren varit verksam vid Internationella Handelshögskolan och Södertörns Högskola.

Bengt Johannisson är professor i entreprenörskap vid Linnéuniversitetet och Internationella Handelshögskolan.

Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!
gilla.alba.3600px
Dela den här artikeln: