[101222] Jag går rakt på sak.
Jag står för ett nytt betygsystem, som visar skolans elever hur de stegvis, med korta i stället för långa steg, kan bli belönade med högre betyg för sitt arbete.
Att det ska bli så, beror på det sunda grundkoncept, som jag här idag vill utveckla för er lärarstuderande.
Länge har kunskapsbegreppets innehåll diskuterats, alltför länge. Idag måste vi se kunskap och undervisning som något praktiskt – inte som något akademiskt. Jag vill alltså slå fast, att skolkunskaper ska stå i samhällets tjänst. De skall vara nyttiga.
I stället för kunskap vill jag tala om k-u-n-d-s-k-a-p.
Ett kundskapsämne ska bli den nya lärarutbildningens kärna. I det ämnet återfinner vi kunders behov och säljares förmåga att tillgodose behoven.
Den osäkerhet om mål och medel, som skolans lärare så länge levt i ,måste få ett slut. Från lärarhögskolorna ska i fortsättningen lärarna gå ut som säljare och över disk i Sveriges skolor sälja vad som på sikt utgör grunden för vår överlevnad i det nya Europa och i den globala världen.
Alla kan inte bli akademiker! Låt mig reda ut saken.
Ni blivande säljare av innehållet i naturvetenskapliga ämnen, ska inte känna er berörda av vad jag nu kommer att säga. Vad ordet akademiker betyder, vet knappt någon ens i medelklassen. Den enklaste beskrivningen lyder: akademiker är sådana, vilkas kunskaper och språk är abstrakta.
Jag skulle önska, att dessa akademiker kunde föras samman i en grupp, som frivilligt lät sig skingras. De är inte användbara i en tid, då alla krafter måste sättas in för att öka svensk konkurrenskraft, så att vi kan överleva som nation. Att vara abstrakt akademiker är att blunda för verkligheten. I det läge vi befinner oss är det på gränsen till landsförräderi.
Ett problem är de gamla humanistiska ämnena. Ingen allmänbildningtörst i världen kan förmå mig att utöva välgörenhet, dvs. att ge anslag till humanistiska ämnen.
För övrigt, vad är humanistiska ämnen för något?
Fysik, kemi och biologi kallar jag riktiga ämnen. De är sådana som känns både utanpå och inuti kroppen. Jag brukar säga, att en snyting är fysik! Och att en sup är kemi! De är ämnen som kan nyttiggöras, de ger både hälsa och inkomster.
Samhällsutveckling är en hård materia. Det är kamp och strid om inkomster och utgifter.
Vi står öga mot öga inför det faktum, att skolans kunder huvudsakligen sönderfaller i två grupper: vinnare och förlorare. Vi måste hålla isär dessa grupper, eftersom ekonomiskt utrymme inte finns för hur många kunder som helst. De kunder, som förmår ta emot vad ni nya unga säljare har att sälja, måste ni skilja från dem som riskerar bli förlorare. Det är meningslöst att försöka sälja till sådana som saknar medel att ta emot. Inför medellösa är den bäste säljare medellös och det finns knappast den säljare som kan tillfredsställa behovet av varor som en förlorare drar på sig, så länge han eller hon lever.
Enorma summor skulle gå till … ja, till ingenting.
Mottagarna skulle bara leva vidare utan att prestera någonting av värde för oss och för framtiden.
Problemet med förlorarna är inte bara ekonomiskt. Inför dem gäller det också att behärska sina känslor. Vi måste stålsätta oss mot medkänsla. Den utövas mest kompetent inbördes, av förlorarna själva.
Jag vill i sammanhanget påpeka följande: Det är fullt möjligt att uttrycka sorg över sakernas tillstånd med hjälp av terapeuter eller under utvecklingssamtal tillsammans med kolleger. Ni skall veta, att vi kommer att tillföra tillräckliga resurser för sådan behjärtansvärd verksamhet. Den bevarar grunden för framsteg, den fria marknaden.
Avslutningsvis:
Vi hade tidigare ett lönesystem, där de som verkligen ville något med sitt arbete inte kom till sin rätt och fick lön för sin möda.. Det var ett diskriminerande systemfel att ge lika lön för lika arbete. Det var en lockande men vilseledande slogan. Alla säljer inte lika mycket, några säljer alltid mer och de förtjänar sannerligen högre lön.
Jag är optimist när det gäller utveckling av kundskapsämnet. Och jag önskar er, unga nya säljare, allt gott i er tävlan ute på den fria marknaden. För barnens och ungdomens skull. För Sveriges framtid i en global värld.
Tack ska ni ha.
Johannes Näverlund
Upptecknat av de fd lärarutbildarna vid Lärarhögskolan i Möndal, Leif Larsson och Gustav Öberg.
