[101129] Folkteatern premiär 2010-11-27
Efter Katarina Taikons böcker, dramatisering av Emma Boström
Regi Lars-Eric Brossner
Scenograf Sören Brunes
Kostymör Magdalena Nilsson
Medverkande: Johan Friberg, Cecilia Miloco, Isabel Munshi, Shebly Nievarani, Ulla Svedin, Lars Väringer, Sara Wikström.
Musiker: Jonathan Larsson, Niklas Román, Pedram Shahlai
Lagom till jul satsar Folkteatern på en rejäl barnpjäs, egentligen en snyftare i bästa dickens-stil, Katitzi, om zigenarflickan vars dröm är att få gå i skolan. Sådant fick ,man inte förr om man inte hade en fast mantalsskrivningsadress. Därför blir Katitzi lycklig när familjen packar ihop tältet ochr skaffar en lägenhet i ett vanligt hyreshus. (Såg verkligen zigenarnas tält ut som en lappkåta eller ett indiantält? Småaktig anmärkning från mig på en annars utmärkt miljö av scenografisnillet Sören Brunes som fortsätter att glädja oss i Lars-Eric Brossners uppsättningar på Folkteatern.)
Det var naturligtvis inte så enkelt att bli fastboende. Zigenarnas mångåriga tradition av vagabonderande var inte lätt att bara överge. För att inte tala om hur vi vanliga svenska stugsittare såg på de resande. När inga jobb finns att få bestämmer sig fadern för att de ska ge sig av ut på vägarna igen. Lilla Katitzi, som får sin skoldröm krossad, rymmer till gamla farmor, en härlig gestaltning av Sara Wikström.
Skådespelet är utmärkt på de flesta händer. Bäst är tveklöst Cecilia Milocco som den tappra och målmedvetna Katitzi, en prepubertal flickbokshjältinna i sina bästa år. Bra är också hennes syskon Isabel Munchi och Shebly Niavarani. Fadern spelas av Lars Väringer vars enda ”fel” är att han hostar alltför diskret. Det blir en överraskning, (åtminstone för mig som inte läst boken) att han dör i slutet av pjäsen.
Ulla Svedin har fått den osympatiska ”tanten” på sin lott, styvmodern som hon skildrar så att man inte riktigt tror på hennes ondska. Det är kanske inte hennes fel, utan regissörens som vill göra en så ”snäll” uppsättning som möjligt. Det kan också vara en förklaring till pappans diskreta hostningar. Det är ju ändå barnteater och det är ju jul och allting.
Det är en rolig och underhållande föreställning med musik och dans. Barnen är att gratulera!
/Åke S Pettersson
