[101029] Söker bra album. Jag tror det anrika engelska frimärkshuset Stanley Gibbons kanské har det överlägset största och troligen bästa utbudet av album, för samlare av brev, kort och kuvert, lämpliga för alla typer och kategorier.
Söker bra album. Jag tror det anrika engelska frimärkshuset Stanley Gibbons kanské har det överlägset största och troligen bästa utbudet av album, för samlare av brev, kort och kuvert, lämpliga för alla typer och kategorier.
Långt tillbaka i tiden, fanns det inte skilda separata kuvert, utan breven veks i regel även till ett omslag, som utgjorde ”kuvert” med adress och frankering, och de kunde förses med många noteringar och stämplar hur det befordrades. Frankeringen kunde t.ex. bestå av ett antal små fjädrar som angav typ av prioritet, ännu så sent som på början av 1800-talet. Handstilen är ofta obetydlig och desto vackrare, nästan som konstverk i bläck.
Jag försöker läsa några hundra brev från medlet av 1800-svaret, mest är det handskrivna räkningar till låga belopp, och många brev med hisnande små anekdoter i förkrumpen handstil, samt av ininbjudningar och grgratulationer till en kvinna, allt möjligt som kunde hända en dam på den tiden, att jag försöker kartlägga hennes förehavanden i en fransk småstad. Det är ibland omöjligt att tyda de vackra breven, dåtida kalligrafi är inte alltid för modern läsning eller för mina ögon. Jag vill delvis göra henne till en romanperson. Men jag får fantisera en hel del, ta vara på min författarförmåga, mer än att jag får läsa om henne.
Och jag är i färd med att albumisera i pärmar dessa fascinerande och små brev. Stanley Gibbons så monumentala album ”Philatelic”, är nog bäst för det här. Men jag väntar ännu lite, behöver ännu testa detta album, varför jag skriver om det en annan gång.
Sedan kom den moderna tiden, där brev och kuvert inte var på samma papper. Kuverten var alltid skilda och alltid med sämre handstil än breven. Efter det, slutligen, som började i början av 1930-svaret, kom den artificiella tiden, det blev enbart kuvert, utan brev, förutan innehåll, stämplade på posten och sällan avskickade ens, dessa kuvert som man lägger i album för att ha dem. Kuvert som fick stämplas endast den första dagen då deras frankerade frimärken gavs ut. FDC alltså, i lämpliga album för First Day Cover, och dessa FDC-kuvert har i många länder lite speciella format, därför har de även helt egna designade album. Dessa kuvert från sin begynnelsetid är ytterst sällsynta och ovanliga, och dyra, det från just början av 1930-svaret, då när bara ett fåtal pionjärer på området ville ha dessa kuvert, några år senare ville en hel folkrörelse ha dem, och de är genast mindre ovanliga och mycket billigare. De började tryckas på skilda kuvert för ändamålet, ofta med samma tema som frimärket hade.
Jag skulle vilja ha ett tidigt FDC-kuvert med den franska triumfbågen från 1930, men lär tyvärr aldrig komma över ett sådant objekt. Om den triumfbågen i Paris, har jag skrivit en fantastisk novell, för övrigt. Stanley Gibbons album ”SG Major Cover album” och ”New Classic”, samt ”Malvern” väljer jag att testa först och skall troligen använda för FDC från modern tid. De är bra, nog albumen är i plastmaterial, därför moderna och behändiga på allt sätt. Ryms upp till över tjugo sidor per album, med sina fickor, och fyra kuvert per sida (nog dubbelt mindre i New Classic), så inte alls illa det, för en hel del liksom, fastän kuvert finns det alltid mer av än albumssidor, än så länge. Men jag återkommer med närmare testresultat.
Och slutligen kom /kommer ändå den postmoderna tiden, när kuverten nästan helt fallit bort, album finns på datorn som gäller mer och mer, snart är t.&.med kanské frimärkssamlingarna mest på dator, liksom flera postmuséer och musor börjat lägga ut sina samlingar för virtuell granskning och beskådan. Men reala album är åhtminstone än så länge finare än de på datorn, tycker jag definitivt. Nog breven till den kärleksomutliga Emma sändes i regel utan kuvert, och hon kan behändigt klicka bort dem på en enda sekund, eller få dem levererade färdigt i papperskorgen, finns de aldrig någonsin för en senare läsning om någon fort vill skriva en ytterligare roman om henne i framtiden.
