[100912] “Nyvässade texter i tiden” står som underrubrik på ett av försättsbladen. Föreningen Arbetarskrivare har funnits sedan 1990 och dess målsättning är att utveckla den svenska arbetarlitteraturen och att främja författarskap med utgångspunkt i arbete och vardag. Detta är föreningens sjunde antologi.
Både etablerade författare och ännu inte professionellt utgivna är medlemmar i detta sällskap. Ett drygt tjugotal har bidragit med noveller och dikter till denna bok.
Den litterära kvalitén är hög. Med ett klassperspektiv som utgångspunkt skriver Jane Morén i novellen ”Betty & Klassklyftan”.
”Betty fyller på sitt glas och fortsätter, nu högljutt:
– Nu splittrar man folks vänskap, sätter medelklassen på fina bostadsrättsterrasser och skickar ut underklassen i förorten. Alla de ensamstående mödrarna, de sjuka farbröderna och sjukpensionerade torgrädda. De enkla vaktmästarna och slitna vårdbiträdena som inte fått lån till lägenhetsombildningarna. Nu har de en stämpel i pannan. Nekade det fina erbjudandet. Nu lastas de på kommunala färdmedel till områden där ingen vill bo.”
Torgny Karnstedts ”Flykten” beskriver ett flyktingöde så man känner att det är en människa av kött och blod det handlar om. Sonia Sigvardssons dikt ”Nedräkning i Hallonsnåret” uttrycker välfärdens nedmontering på tjugofyra rader. Gustaf Forssells novell ”Skoterförbud” tar upp klassperspektivet sett utifrån fjällmänniskors livsvillkor. Och i Micke Evhammars ”Kantpressen” gestaltas en långtradarchaufförs revansch.
”Han är som absorberad av det han gör, som om detta är hans berättigande i denna värld och samtidigt ett bevis på att han inte är den odugling som skolan en gång ville göra honom till.”
I Ann-Gerd Simus novell ”Dostojevskij” berättas om något jag själv tycker mig ha känt blivit allt vanligare i vårt samhälle. Snobbism. Om hur högutbildade ser ner på andra. En jubileumsfest för civilingenjörer på Kungliga tekniska högskolan blir en mardröm för undersköterskan Anna-Maria. Inte bara hennes bordskavaljer nonchalerar henne när han får klart för sig vad hon arbetar med. Hon blir också sextrakasserad av en annan man i det ”fina” sällskapet.
”Kan du inte sluta med det där klasstänkandet? Det är inte så världen ser ut idag” säger hennes oförstående sambo Mats.
Kerttu Jokelas ”De fyra sista” beskriver utnyttjandet av papperslösa flyktingar som svart arbetskraft – och om hur lätt det är att blåsa dessa människor på pengar!
Jenny Wrangborg är en spännande ny poet. Uppvuxen i Kristianstad men nu boende i stockholmsförorten Bagarmossen. Hon är utbildad till och jobbar som kallskänka. Tidigare har hon bl a varit städare, hemvårdare och fritidspedagog.
Sina 26 år till trots har hon en bred erfarenhet av arbete och hennes två dikter ”Allt skulle bli bra” och ”Löftet” förlorar aldrig klassaspekten och den politiska medvetenheten trots att orden kommer ur känslorna på ett centrallyriskt sätt.
Richard Jändels ”En sista chans” tar bl a upp hur en andragenerationsinvandrare blir bemött i det svenska samhället. Om hur det är att känna sig som svensk men aldrig bli sedd som det av svenskarna. Texten är samhällskritisk och analyserande. En framtidsbild där a-kassan och sjukförsäkringssystemets ersättningsnivåer närmar sig socialbidragsnivån finns med som dystopi i novellen. Men ändå andas texten hopp.
Den novell som gör starkast intryck på mig är nog Aino Trosells ”När vägarna är stängda”. Den har verklighetsbakgrund, lätt förtäckt, vad jag förstår. Om hur en tragedi drabbade en arbetskamrat till henne när hon var varvsarbetare i Göteborg, på den tiden varven fanns kvar.
Det enda jag riktigt saknar är en text som helt och hållet gestaltar arbetslöshet. Då det i dag dryftas om det finns någon arbetarklass eller inte – i synnerhet bland borgerliga debattörer och medier – är denna bok ett bevis på motsatsen. Dessutom vittnar den om att det finns författare som kan skriva om arbete och klass. Och på ett subtilt sätt belysa hur mångfasetterad denna fråga är.
Men arbetslösa är snart en egen klass för sig. En definitiv underklass, till och med. I synnerhet ekonomiskt. Förhoppningsvis finns det någon som orkar formulera och skapa hur det känns att bli så stigmatiserad som arbetslös, i kommande antologier från denna förening av arbetarskrivare.
