[100802] Denna romandebut är en i många stycken spännande berättelse, uppbyggd som en ”road-movie”.
Huvudpersonens resa genom ett Sverige där dagens hårdnande samhällsklimat gestaltas via de människor och miljöer han möter, kontrasterar mot barndomens bittra men också ljuva minnen.
Men även Nicaragua och Nya Zeeland flimrar förbi. Liksom Krångede i Jämtland.
Jonas Forssell heter huvudpersonen. Han är 29 år och jobbar som vårdare på ett gruppboende i Malmö. Han lever i ett tryggt förhållande med Maria och parmiddagar och kvällsmys framför tv:n hör till deras medelklassliv. Men när Jonas får veta att Maria varit otrogen rasar hans värld samman. Han konfronterar henne och hon erkänner.
Jonas packar ryggsäcken och beger sig ut på en resa i Sverige. Det är kallt och mycket snö, värre vinter än nånsin tidigare. Men framme i Stockholm får han till slut tag på sin kusin Cecilia som han inte sett sedan barndomen. Hennes föräldrar, som nu är döda, var radikala arbetarklassmänniskor, liksom Jonas far Jack var. Cecilias värld är den totalt motsatta. Hon lever i ett palats med betjänter, och hennes bekantskapskrets består av så kallade brats, människor med bara pengar för ögonen och värderingar därefter. Jonas genomskådar allt efter att han för ett tag har låtit sig förföras av lyxlivet, liksom av kusinen som han hoppar i säng med.
Men det stämmer inte med hans värderingar, vilket han påtalar för Cecilia, liksom att han även undrar vad hon tror att hennes föräldrar skulle ha sagt om hennes liv numera.
Kusinen visar sig vara helt kallsinnig inför detta. Det var deras liv och den värld som fanns då, menar hon. Detta är mitt liv och min värld idag!
När Jonas slutligen fått klart för sig att Cecilia driver någon form av lyxbordell, med gruppvåldtäkter som inslag – fast kusinen hävdar att det kallas ”grupplek” och är frivilligt -och att det är därifrån hennes pengar i hög grad kommer, är måttet rågat.
Han sticker. Men pengarna är snart slut, nu när han inte låter sig bjudas av Cecilia längre. Men på socialbyrån får han ingen hjälp. Åk hem till Malmö där du bor! Blir svaret.
På natthärbärgena är det fullt! På centralstationen får han inte vara utan tågbiljett och körs bryskt bort av inhyrd vaktpersonal. Inte ens stadsbiblioteket får han vistas på utan bibliotekskort.
Han möter en man vid namn Håkan i den kalla vinternatten. Han erbjuder Jonas sovplats i en container som Håkan har hittat övergiven på en parkeringsplats på Gärdet. Mot några burkar konserver får Jonas bo där.
Men så en dag är både containern och Håkan borta.
Pantbanken nästa! Men det blir inte mycket pengar för klockan. Och att tjuvåka på t-banan, som numera går hela natten, är inte heller så säkert. Jonas blir upptäckt och avkastad i Hägersten och får gå den långa vägen in till centrum.
Han är på vippen att bli ihjälslagen av ett ligistgäng när han räddas av en man kallad Bogey som låter honom bo i en övergiven t-banestation på Söder, där ett gäng hemlösa kollektivt delar på allt.
Bogey, som egentligen heter Leif, berättar för Jonas om sitt liv; hur han som ung gick till sjöss och sedan arbetade sig igenom flera länder i Europa men också i mellanöstern. Leif gör ett bestående intryck på Jonas. Men den övergivna stationen rensas en morgon av poliser…det är bara att ge sig iväg igen.
Instucket i partier finns tillbakablickar på barndomen, där Jonas och brodern Adam växte upp med en ensamstående far sedan mamman dött tidigt. Jonas och Marias resa till Nicaragua återberättas i minnen och han förstår när han tänker efter att Maria nog var otrogen mot honom redan där. Extra bittert var det att Maria inte lät honom skjuta upp den resan eftersom hans egen far var döende i en obotlig sjukdom. Jonas minns även resan till brodern Adam i Nya Zeeland och de uppgörelser bröderna hade där över att Jonas inte fanns vid faderns dödsbädd. Jonas kontrar med att Adam hade kunnat resa hem, något han helt och hållet avfärdar med tanke på avståndet och fårfarmen som måste skötas.
Krångede i Jämtland. Det var där som pappa Jack hade haft den bästa sommaren i sitt liv, någon gång under kriget i sin ungdom, när han och en kamrat luffade dit upp och tillsammans med en infödd jämtlänning bergsklättrade i Sylarnas fjällmassiv. Till och med en fästmö hade fadern haft där den sommaren. Pappa Jack brukade bli lyrisk när han berättade om detta.
Jonas bara måste dit. Det blir sista etappen på resan i denna roman, upp mot norrland. Även den resan har sina strapatser, faror och äventyr.
Jag ser en film framför mig efter att ha läst denna romandebut. De två dominerande dramaturgikoncepten i västerländsk film är ”Vem-vinner-historien” och ”Resan”.
Den första kategorin är vanligast, med en skurk och en hjälte som tävlar mot varann. I den andra formen berättas så kallade ”road-movies” där slutmålet inte är det väsentliga utan resan kan ofta sägas vara målet.
Dock är det inte oviktigt hur en ”road-movie” slutar. Och känslan av att slutet inte blev så bra, att författaren kanske hade flera varianter att ta till, och valde en av de sämre – är påtaglig hos mig sedan jag lagt ifrån mig denna bok.
Texten skulle dessutom ha behövt korrekturgranskats betydligt bättre. På ett ställe har stora delar av en rad fallit bort och betydelsen går förlorad. Några andra exempel: ”verkligen” i stället för ”verkligheten”, ”blandad” i stället för ”blandade”.
Och det heter att glaset är fyllt till brädden – inte bredden.
”…trots att han hade satt i bara skjortan” är ett annat onödigt fel som sluppit igenom liksom ”om man ville dricka sig otörstiga…” och ”för eller senare” som också borde ha rättats till.
Samma gäller ”Det var släkt överallt.” – om lyset. Istället för ”släckt” som är det rätta ordet.
Men i det stora hela, som sagt, en spännande berättelse. Ändå.
