[100615] Åsa Linds och Sara Lundberg ”Dunderlunds bästa bokstav” är en vacker bok. Redan omslaget gör mig glad med alla bokstavsformerna som för tankarna till barnets upptäckarglädje i lära-läsa och lära-skriva åldern. Också den finurlige lille mannen som så fint bär den hopvikta tidningen under armen och kliar sig lite i huvudet. Jag känner genast att den här boken vill jag titta i och läsa i. På försättsbladet fortsätter det med alla bokstäverna, en bokstavssamling vackert sammanfogat till en collagebild att bli glad av.
Det här är en barnbok (eller kan det få vara en bilderbok även för oss vuxna?) om en gammal man och en liten flicka. Om ett möte mellan den lilla flickan från stan och den gamle mannen på landet: Dunderlund, som dricker kaffe och lyssnar på björken och Frida som åker cykel och är barnbarn.
Genom Åsa Linds ord och Sara Lundbergs bilder får vi lära känna en stillsam man som trivs med sin traktor och sitt potatisland, men som får något att fundera över när han träffar flickan Frida, granngummans barnbarn.
För den som är uppväxt på landsbygden känns Dunderlund välbekant, och lika välbekant känns stadsflickan som kommer susande på sin cykel som en representant för samtiden. Vilken är din bästa bokstav? undrar hon. Detta tål att grubblas på. Det finns ju rätt så många.
Ju mer Dunderlund tänker på det där med bästa bokstav desto mer befolkas bilderna av alla dessa krumelurer. För det här är inte bara en berättelse om mötet mellan gubben Dunderlund och flickan Frida, men också om mötet med bokstäverna och orden. Och i både text och bild får vi ta del av alla underbara bokstäver som far genom Dunderlunds huvud. Krulliga och snirkliga och tunna och tjocka. Ända tills det att han lägger sig ner och somnar, och då…
När boken är hopslagen och färdigläst och färdigtittad dröjer sig en loj sommarkänsla och doften av svunnen svensk landsbygd kvar hos mig. Dessutom en mening som blir hängande i luften:
Hur viktigt är ett U?
Ett plus vill jag också ge för skön papperskvalité på sidorna. Det skvallrar om att någon tänkt och brytt sig hela vägen. Så härligt att det ibland ändå kan få vara så, och härligt att jag fick titta och läsa i denna vackra bilderbok, en bilderbok för barn och för mig.
Sara Lundbergs konstnärskap och bilder ska jag absolut titta efter i framtiden, det blir jag än mer övertygad om efter att ha sett smakprov på den i dagarna nyutkomna boken ”Sommar” där hon står för både text och bild. En ljuvligt sommarskildring ser den ut att vara, både för stor och liten. En bok att önska GLAD SOMMAR med.
