[100408] Det blir en ny regionindelning i Sverige. Alla riksdagspartier har uttalat sig för en regionreform. Däremot är det ännu inte klart överallt i landet hur regiongränserna ska dras. Det är inte heller klart när den nya indelningen kan träda i kraft på olika håll. Regeringen har hitintills intagit ståndpunkten att politikerna måste komma överens lokalt och regionalt för att det ska kunna bli nya regioner. Nu har en statlig utredare fått i tilläggsuppdrag att klara ut gränserna för de ansökningar om regionbildning som inkommit.
Ansvarskommittén föreslog att dagens landsting skulle ersättas av 6 -9 regionkommuner (regioner). Att regionerna måste vara stora har flera orsaker. Hälso- och sjukvården kräver ett väsentligt större befolkningsunderlag än dagens normallandsting för att i längden klara kunskapsförsörjningen och att upprätthålla en fungerande sjukvårdsstruktur. Större regioner är också ekonomiskt mer robusta genom att de kan tillvarata skalfördelar och fördela de samlade resurserna effektivare. Också de regionala utvecklingsfrågorna kräver betydligt vidare geografiskt perspektiv än dagens normallän, när man ska planera och ta ansvar för infrastruktur och kollektivtrafik och skapa förutsättningar för tillväxt, företagande och ett vitalt kulturliv.
Skåne och Västra Götaland är regioner som uppfyller de krav Ansvarskommittén ställt för att regionerna ska kunna klara sina uppgifter. Det är även klart Gotland och Halland tillkommer som regionkommuner. Tämligen unika förutsättningar ger dessa små regioner möjligheter att klara en hel del av de uppgifter som regionkommunerna har. Gotland lutar sig mot Stockholm. För Halland betyder det gynnsamma geografiska läget att man kan utnyttja möjligheter som andra mindre landsting knappast har.
Det väsentliga med regionreformen är att samhället kan lösa sina uppgifter på bästa sätt. Det handlar om att Sverige behöver en regionreform för att klara de kommande stora åtagandena inom välfärd och utveckling. Regionfrågan är vägar, järnvägar, flyg, näringslivsutveckling, forskning, turism, EU-pengar, miljö, energi, kultur, internationellt samarbete och inte minst hälso- och sjukvård. Det är dessa frågor som till stora delar ska skötas på regional nivå i framtiden. Sveriges urgamla länsindelning håller knappast längre.
På några håll finns en opinion för att behålla länen som de är. Det är lätt att finna skäl för att slå vakt om det bestående. Man har redan stora tillgångar och möjligheter. Risken är att makten flyttas längre bort. Det blir för långa avstånd med till exempel en stor Norrlandsregion. Demokratin kan bli lidande. Varför lägga ner landstinget? Detta och mycket annat kan anföras emot en förändring där makt, positioner och det invanda sätts på spel.
Det anförs också skäl för att gå samman med andra i större regioner. I framtiden är det egna landstinget inte tillräckligt stort och robust för att klara verksamhet och ekonomi inom hälso- och sjukvården. En fusion kan ge stora besparingar i administration och andra skalfördelar. Det egna länet skulle få en marginaliserad roll när det gäller infrastruktur och utveckling. En politiskt ening Ansvarskommitté och remissutfall menar att det behövs större regioner.
När det gäller storlek och avstånd har större regioner knappast någon negativ betydelse för vardagslivet. Det viktigaste för människor är inte hur långt det är till regionkansliet. Långt viktigare är att man på ett bekvämt sätt får tillgång till en god och säker hälso- och sjukvård, att kollektivtrafiken fungerar och att man lever i en dynamisk region med en fungerande arbetsmarknad och ett vitalt kulturliv. Avstånden är desamma oavsett regionindelning, men med en sammanhållen större region blir det lättare att överbrygga dem och att skapa regional utveckling och säkerställa en god hälso- och sjukvård i alla regionens delar, än vad mindre och sårbara landsting klarar var för sig.
En farhåga är att större regioner är mindre demokratiska. Vore det så enkelt skulle landstingen ha större demokratisk legitimitet än riksdag och regering. Uppgifter, yta och demokrati hänger ihop. Regionerna är till för uppgifter som för att skötas bra kräver ett större befolkningsunderlag och en större yta än dagens landsting. Större och starkare regioner med ett sammanhållet ansvar för regional utveckling och hälso- och sjukvård ger grogrund för en mer vital regional demokrati och debatt än dagens landstingspolitik.
Frågan är om de små länen kan behålla sin identitet och tillvarata sina fördelar inom en större region. Det gäller att skapa en demokratisk och effektiv regional organisation i de nya regionerna. Närhet i uppgifter som vänder sig direkt till medborgarna kan förenas med skalfördelar i t. ex. administration och upphandling. Man kan vara sig själv utan att vara sig själv nog. Detta Ibsencitat kan man fundera över i debatten om det egna länet ska ingå i en större region. Klarar man sig bäst själv eller finns det mer att vinna på att gå samman med andra?
