[100408] Ur klinisk synvinkel är frågan om vad patienter upplever när de närmar sig döden av mycket verkliga och av stor betydelse för behandlingen. Kunskaper om denna process kan vara till hjälp för läkare och andra vårdare som möter patienternas ångest.
Senare tids medicinska tekniker har gjort att många patienter, som i andra fall skulle avlida, har kunnat räddas till livet. Några av dessa överlevare har ovanliga minnen från sin fas av kritiskt tillstånd. 1975 publicerade läkaren Raymond Moody en bästsäljande bok, där han samlat berättelser från 150 personer som legat för döden. Bland beskrivningarna återfinns synen av en tunnel, ett starkt ljussken, avdöda släktingar, mystiska varelser, ingång till ett nytt rum, ett tillstånd utan återvändo, en snabbspolad repris av livet eller en upplevelse av att befinna sig utanför sin egen kropp.
Även om det bland berättelserna finns otrevliga och mardrömsliga rapporter, är de flesta återgivna i en positiv ton. Majoriteten har inte har upplevt någon rädsla för döden. Upplevelserna är inte bara återgivna av vuxna, utan även av barn som inte kan antas ha samma förförståelse för döden och döendet. I huvudsak finns det heller inga kulturskillnader, men det finns innehållsmässiga skillnader i berättelserna som indikerar att det finns skillnader som kan beror på religiösa föreställningar.
En undersökning i USA i början av 1980-talet visar att folk med nära-döden-upplevelser har förekommit hos fyra procent av dem som har varit nära att dö men återhämtat sig. En annan undersökning av 750 fall med nära-döden-upplevelser visar att det i de flesta fall är svårt att jämföra det medicinska tillståndet hos patienterna med deras upplevelser för att utreda hur nära döden de har varit. Medicinskt är ett hjärtstillestånd det närmaste man kan komma döendet, så ur den synvinkeln är upplevelsen under det tillståndet något som kan kasta ljus över människans tillstånd vid dödsögonblicken.
Under ett hjärtstillestånd är de kliniska kriterierna för att dö en fråga om ett tidsspann från några få sekunder till tio minuter. Definitionen på klinisk död är att två av tre kriterier ska ha uppnåtts ( ingen hjärtaktivitet, ingen andning plus orörliga pupiller) i kombination med snabbt avtagande hjärnaktivitet.
Ett antal oberoende undersökningar har bekräftat nära-döden-upplevelser i samband med hjärtstillestånd. En ettårig, mindre studie visar att sex procent av patienter med hjärtstillestånd hade sådana upplevelser. Studien gjordes med patienter inom en vecka efter uppvaknandet och de hade inte drogats eller utsatts för någon elektrolytisk behandling. I en större undersökning i Holland med 344 patienter från 10 olika sjukhus, rapporteras 12 procent ha haft nära-döden-upplevelser. En uppföljande studie visar att dessa patienter hade lägre grad av dödsångest och högre grad av tillförsikt.
Förekomsten av välstrukturerade tankeprocesser, i samverkan med resonerande och minnesåtkomst av specifika händelser under hjärtstillestånd, reser en mängd intressants frågor om hur man ska konstruera lämpliga experiment. Dessa experiment tycks inträffa vid tidpunkter då hjärnfunktionen bäst kan beskrivas som antingen allvarligt skadad eller frånvarande. Under andra kliniska omständigheter där hjärnan fortfarande fungerar, kan man argumentera för att upplevelserna är en effekt av kemiska förändringar i hjärnan, är det mindre sannolikt vid ett hjärtstillestånd. Nära-döden-upplevelser vid hjärtstillestånd uppträder på ett annat sätt än hallucinationer efter medicinsk behandling, eftersom aktiviteten upphört i cortex, medan hallucinationer kräver att den fungerar. En ostrukturerad hjärna kan inte förväntas vara i stånd att skapa strukturerade tankeprocesser.
Med nuvarande vetenskaplig förståelse av neurobiologiska mekanismer för att förklara hur hjärnans kemiska och elektriska processer kan leda till subjektiva upplevelser återstår att förstå. Hur neuroner eller nervslingor kan skapa den subjektiva essensen av medvetandet och tankar saknar vi full förståelse för och är en av de största utmaningarna för neurovetenskapen.
Översättning Christer Wigerfelt
