[100322] En dämpad cabaret för nedstämda.
Urpremiär på Teater Trixter 18 mars 2010
Regi och musik: Björn Knutsson
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Ljus: Efraim Kent
Kostym: Johanna Ask
Övergripande dramaturgi och text: Petra Revenue
Text och performance: Tina Lenne, Ingvar Örner, Karin Blixt, Lars Andersson
Trixters nya föreställning Buktalare handlar om deprimerade medelålders människor. Det är en entimmesföreställning med vänlig och tröstande ton. På scenen möter vi två kvinnor och två män som berättar för varandra och för oss om sina livstrauman och sina drömmar. De är alla utstyrda som sagofigurer – i harlekindräkt, fantasiuniform, balettkjol och häxklänning. I ett träd hänger styckade dockor, under en baldakin står en liten tron och i ett hörn står en sjömansgossedocka i naturlig storlek, som aldrig kommer till tals.
Huvudpersonen är egentligen Bertil. Det är han som har gått till en terapeut och fått rådet att försöka bota sin depression med den jungianska metoden ”active imagination”. Det är därför scenografin och kostymerna ser ut som barnteater. Men det är faktiskt för vuxna. Och djupt originellt.
Här möter man det som Teater Trixter har utvecklat till en alldeles egen stil: en realistisk människoskildring med absurda inslag och en vänlig, optimistisk och tolerant ton.
För Trixter är en professionell teater som vågar vara ”anspråkslös” på bästa tänkbara vis. Med små resurser och stort engagemang skapar man föreställningar som är roliga och tankfulla, på ett sätt som får publiken att känna sig stärkt, istället för nedtryckt i skorna.
Jag går ut från föreställningen med en varm känsla inombords: folk är konstiga, men det är jag också. Och vi har alla rätt att finnas till. Vi får faktiskt försöka vara lite hyggliga mot varandra, och inte glömma att var och en har sina sorger att bära på, sina ömma punkter, och sina sätt att försöka stå ut.
För den som är lite sorgsen och vårtrött gör det gott att besöka Buktalaren på Trixter.
/Kajsa Öberg Lindsten
