[100319] Att läsa Maja Lundgrens förra bok Myggor och tigrar kunde kännas som att dra sig fram i den döda bottenvegetationen i ett iskantat och råregnigt novemberdike. Tills man började inse att världen för att förstås måste betraktas också från sådana mindre självklara vistelseorter. Då framträder mönster som är utlagda på andra sätt än de som kommer till uttryck i samhällets mer eller mindre ritualiserade språkspel och grimaser.
Maktordningar och hierarkier visar sig som förblir besynnerligt opåverkade av vad som sägs och görs på politiska och mediala arenor, då gäller fortfarande den makt som ytterst vilar på våldet, oavsett om det är i camorrans Neapel eller i mediaelitens Sverige.
Mäktig Tussilago är en betydligt mer lättsam bok där Lundgren leker med de litterära formerna samtidigt som hon fortsätter med sin gestaltade analys av samhällets tillstånd, framför allt när det gäller hur inlåsningen i etablerade föreställningsvärldar och livsstilar fungerar och hur förutsägbara och torftiga livsvalen blir när frihetsgraderna skalas ner genom den intellektuella och moraliska självstympning som uppstår i ett offentligt samtal som i allt väsentligt blir till intet förpliktande uppgörelser mellan olika politiska korrektheter.
Maja Lundgren själv är däremot så politiskt inkorrekt som tänkas kan, t ex när hon diskuterar hur det för en serbnationalist kunde finnas motiv för att angripa Anna Lindh, alltså att mördaren Mijajlovic inte var sinnesförvirrad utan handlade enligt en logik som hade sin grund i hans avsky för den politik som Anna Lindh företrädde.
Här finns också Book boom, ett förlagskoncept som involverar allt som förvandlar en kulturell verksamhet som bokutgivning till ett genommedialiserat och marknadsanpassat totalkoncept med författaridolisering och aggressiv försäljning på programmet, som också innefattar ett debutantpris och utsållning av jobbigt kontroversiella författare.
Handlingen i Mäktig Tussilago kretsar kring en fest som bokens huvudperson Oscar Riktelius, namnet säger en del ja, har för sina vänner och några ovänner. Samtalen under festens gång visar vilket fint öra Maja Lundgren har för hur de gängse argumenten går i en rad olika samhällsfrågor, från invandrares förmodade brottsbenägenhet till religionens betydelse eller den för många intellektuella förtjusande föreställningen att allt är konstruktioner: Våldtäkt är en konstruktion, sa Therese, kvinnan konstruerar våldtäkten med sin kropp.
Medan festen utvecklar och invecklar sig berättas mer om Oscars liv och relationer, vi följer honom i en rad terapeutiska samtal med en psykiater som försöker få honom att försonas med sig själv, vilket är svårt därför att han inom sitt sviktande jag också härbärgerar andras viljor, förväntningar, fördömanden. Hans far, en hängiven vänsterist som doktorerade i blåställ, hans fru som kanske valde honom som den bästa kompromissen, hans farfar, vars dödsmask han hängt i farstun där gästerna välkomnas av en bajsblöjfylld och starkt doftande påse, hans kompis som tycker att han påsat till sig, ja, hindren för självupprättelse och tillfrisknande är många.
Också Oscar tänker sig att doktorera, han vill skriva en avhandling om trollkvinnan Doideag från Mull, som enligt sägnen sänkte den spanska armadan på 1500-talet. Och dessutom sänkte det skepp som den spanske kungen sände till Mull för att där som hämnd skära högra bröstet av alla kvinnor (ja, jag har läst på). Nu kommer Maja Lundgren tillbaka till motivet från Myggor och tigrar, det patriarkala systemets inneboende förakt och rädsla för kvinnor som uträttar något, som bryter mot systemets diskursiva normer för kvinnonaturen.
Eftersom Mäktig Tussilago är mer lättsam och rolig än Myggor och tigrar så blir beskrivningen av maktordningen mer satirisk och genom det kanske mer effektiv. I en snitsigt hoprandad hexameterdikt låter Lundgren anknytningen till Doideag vävas samman med hur två andra kvinnor blivit offer för en manlig maktordning, Ifigenia som offrades av sin far Agamemnon för krigslyckans skull och Rosemary Kennedy som lobotomerades på familjens initiativ för att inte störa klanens karriärer inom business och politik.
I Mäktig Tussilago förenar Maja Lundgren humorn och skärpan från den sexglada romanen Pompeji med det bittra allvaret från Myggor och tigrar. Det blir bra det, en isande intelligent analys av sociala kretslopp, där människor hela tiden på det mest ärliga sätt försöker göra upp med sig själva och de begränsningar som de skapar åt sig genom sin eftergivenhet inför tidens gångbarheter, vilket också innebär att de hela tiden misslyckas med sina storstilade emancipatoriska projekt medan de alltmer faller in i en beckettskt absurd tomgångstillvaro.
