[100208] Denna romandebut lovar gott, en bit in i boken, men når inte ända fram.
Det handlar om Marcus Tirén, lite över trettio, medarbetare (inte anställd) på Sveriges främsta managementbyrå. Han har allt: en fantastisk fru, en underbar dotter och en sagolikt välskött karriär. Inget tycks finnas som står i vägen för honom på vägen mot den absoluta toppen.
Det är då det börjar: Fallet.
Inget syns på ytan men situationer som han tidigare klarat galant i vardagen blir plötsligt ångestframkallande prövningar. Marcus måste gå med en systempåse i fickan ifall han skulle behöva kräkas. Han håller stenkoll på att det finns utvägar att springa till, på tunnelbaneperronger och i stadsmiljöer, om paniken skulle komma. Familjen får tillökning, och han tycker att den nyfödda dottern påminner om en polack han försökte rädda från hjärtstillestånd på Narvavägen i Stockholm. Han ser plötsligt inte övre halvan av sin chefs huvud, och han börjar prata med en vän och frågar honom om goda råd. Problemet är bara att ingen annan av hans medarbetare (inte anställda) ser vem det är som Marcus pratar med inne på sitt rum.
Framgången har fått ett alltför högt pris. Tillvaron blir obegriplig för Marcus – som tar till den enda strategi han känner: han springer ännu fortare. Tänker snabbare, pratar mer forcerat, håller kortare möten. För de kan inte ta dig när du springer.
Språket är aningen för överbelastat, som det ofta är i debutromaner. Men i takt med att berättelsen fortskrider utkristalliseras en framåtrörelse där man nyfiket undrar vad som ska hända. Dock infrias inte förväntningarna, eftersom det inre monologiserandet får ta den större platsen på bekostnad av gestaltningen.
Ändå är det ingen dålig roman. Men den hade kunnat bli bättre. Mattias Ronge, som jobbar i sin fars kommunikationsbyrå – där man sysslar med medieträning och krishantering som PR-konsulter – driver lite gäck med den bransch han så väl känner. Där man kan fakturera för femtusen kronor i timmen och där framgång till syvende och sist mäts i hur mycket pengar man som konsult drar in. Belöningen blir delägarskap om man lyckas, och det är dit romanens huvudperson strävar.
Huruvida han lyckas ska inte avslöjas här.
Den väsentliga frågan i romanen är dock om det är värt att betala det pris som ett karriäryrke av denna spetskaraktär kräver. Kolleger inom journalistiken och it-bolag, som Marcus tar en fredagsöl med varje vecka på ett exklusivt ställe i huvudstaden, pratar i stort sett bara om pengar och materiell standard. Och respektive fruar och sambor ställer uttalade och outtalade krav på att standarden skall uppehållas i familjen, ja, helst bli bättre!
De förväntar sig det, rentav.
Så visst ställs viktiga frågor, men det hade kunnat gestaltas på annorlunda sätt. Största behållningen för egen del med denna bok har nog varit att få titta in i en värld som jag står så långtifrån och även har en viss skepticism emot.
Hur man ska lura journalister genom att ta ”kommunikationsinitiativet” ifrån dem när en stor företagskoncern ska lägga ner majoriteten av sina fabriker och nyanställa på endast en fabrik, är exempelvis en ekvation som en PR-konsult av detta slag får hjälpa till att lösa. Att få journalisterna att vinkla på nyanställningarna, att det är en nysatsning av företaget och inte en neddragning – är det rätta svaret på ekvationen.
Var det nån som sa nåt om kritiskt granskande journalister?
